Session and conclusion
tired
It should have been me
pa en piedestal
Empty. I'm so damn empty. Thoughts, this constant fluid of thoughts.
I woke up this morning from a nightmare and it just keeps nagging me. There's just a lot to consider and I hate the fact that there is such a distance. I need to reconnect with my feelings or just get some decent sleep. Yesterday was such an emotional trip. I wasn't to happy about the outcome from the meeting and then there was the cockup with mum and dad. My poor mother-in-law had to face the consequences.
I'm a bit concerned that I've said to much. I don't need pity. I just need a grown-up's true opinion and support.
I just... My thoughts the past days has been a real mess. I just need to meet P again.
I just want to touch him, look into his eyes and be fullfilled with love.
And then we'll have to talk and sort things out. This is all mad.
Fingers crossed!
Peace
wineliners
E har gjort en hemsk sak mot mig - hon har rensat sin garderob. Med följden att nu även JAG måste rensa min. Igen. Sist blev det tre fulla säckar. Nu har jag skaffat på mig säkert det dubbla...
FÖ känner jag mig oresonligt irriterad. Eller inte helt oresonligt. Det är småsaker som samlas på lager och just nu är allting rörigt. P är ingen expert på att höra av sig dagligen - vilket jag vill eftersom det gör mina dagar lite kortare - och så alla diskussioner nu om jag ska flytta. Det känns lite förvirrande att jag inte får flytta hem. Eller nej, det känns surt. Det känns riktigt taskigt att jag inte kan få känna att jag kan luta mig mot mina föräldrar och att de kan stötta mig denna gången. Det känns viktigt. Jag är klar med den här lägenheten. Det den en gång representerade är inte längre aktuellt. Jag har tagit över den bit för bit och gjort den till min - helt och hållet. Jag behöver ingen trea. Jag betalar hellre för att pendla mellan skolan och mappa, än att punga ut för hyran här varje månad. Jag vill komma ner i kostnader. Om jag kan få igen pengarna för min lägenhet - vilket jag konstant fått höra är omöjligt - ja då vill jag ju i alla fall försöka!
Irritation
Jag känner mig oresonlig idag. Arg. Irriterad. Cliff piper. PIPER! Han tillhör för fan en av världens största hundraser - kan han inte vråla eller nåt?! Jag tycker inte om ynlighet, det gör mig förbannad. Som fröken Larsson. Hur i helvet kan man vilja vara skyldig någon pengar såhär jävla länge UTAN ATT BETALA IGEN?! Hennes skulder är inte mitt jävla problem och så länge hon inte pundar ser jag ingen anledning att ha överseende med det. Ge mig mina jävla pengar, mina saker och far sen åt helvet. UT ur mitt liv, patetiska människa. Händer inget snart så står jag inte för konsekvenserna. Då drar vi igång stora varvet och kontaktar myndigheter och högre instanser -Allt vad fan som finns. Mitt tålamod är slut. Jag ville bara ha en clean cut, något som hon tyvärr motarbetar. Det finns så mycket märkligt folk i vår värld...
höstförkylning
Har varit hos P i 2 dagar nu, eftersom världens kraftigaste cold valde att attackera just mig. Så kan det gå... Tiden far fram och värst är att vi närmar oss P´s avresa. med stormsteg. jag har gjort en safetybox som inkluderar Krikelin, my Peace och vin och vovvar.
men gud!
Hur kan jag ha så ont i magen? jag fröstår inte vari problemet ligger, men det krampar något förbannat. Jag vt inte vad jag ska göra. Jag vill bara gå upp i rök...
Nojar för allt. Min behandling i fredags? Kvarglömd tampong? Supermagsjuka?
The pain is real iaf.
Oh My Fucking God. 
Loppishund
provokativ
Provokationer. Den där damen har fått mig att fundera lite. Ja, jag må vara provokativ ibland. I diskussioner med mina nära så är jag kanske det. Men kommer det att skada mig längre fram? Jag är rädd att P kläcker ur sig något dumt, att jag kontrar och han försvinner. Backar undan för att inte synas. Är det här något jag kommer utreda vidare? Något som jag ska jobba med? Jag funderar och undrar och kanske det ligger något i det. Eller inget alls. Det känns som att vandra runt planlöst i ett starkt solsken. Jag vet inte om kanten är nära, om det blir ett långt fall eller om det räcker med solglasögon. Vad fan - vem är inte provokativ i diskussioner med sina föräldrar? Reta fram reaktion. Revoltera.
Nu ska jag möblera om. Imorn kanske huvudet är i bättre form.
argsinthet
Alltid
Men alltid är bedrägligt. Vissa saker varar inte. Punkt.
Det finns ett stycke ur W H Auden´s Funeral Blues som jag särskilt tycker om;
He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last forever: I was wrong.
(Han var mitt norr, mitt söder, mitt väst och öst,
min arbetsvecka och min söndagströst,
min dag, min afton, mitt tal, min sång;
jag visste inte att kärleken skulle ta slut en gång.)
pas de bien
Vet inte varför. Inte pga ledsamhet, utan kanske pga alla förändringar som skett. Utbildning som väntar, vänner som tillkommit. Vänner som bara försvunnit. Familj som förändras, kärlek som växlar. Nej, kärleken består, men det är föremålen som växlar.
En dag vill jag slappna av, slippa lura andra att bekräfta mig. Bara vara. Men å andra sidan - jag inte bara är. Jag verkar. Jag sker. I´m a fucking genious! Kanske lite depraverad och passé, men i min egen värld är jag oslagbar. I den riktiga världen lever jag ändå i min egen verklighet. Jag samlar mina erfarenheter, samlar min egen styrka.
At the end of the day - jag ska dela resten av mitt lv med mig själv.
Midsommarafton...
Ännu en röd dag lider mot sitt slut och jag är så trött trots att det varit lugnt alla maktkamper i mitt huvud för tankarna irrar o far och jag missade mitt introduktionsmöte hos kuratorn för jag trodde fel om tiden så typiskt mig alltihopa nu är så rörigt och för varje dag så blir det en dag längre i detta mellanting men jag behöver min frihet och all hjälp för allting är så svårt när det kommer till relationer inte bara i allmänhet utan total komplett och helt och hållet men nu handlar det inte bara om mig jag hatar att dra in familjen denna flicka hon ska vandra från den ena till den andra känns det som och det är inget bra men jag är inte stabil i mig själv och hurfan ska då någonting kunna fungera normalt. Jag bara undrar.
The time has come to let loose
Knäckt till slut
På lördag morgon, tidigt tidigt, åker vi. Ska bli så skönt. Allt är skönt, bra och på rätt håll!
Min business fortgår och jag är glad. Har tid för mig själv och känner mig alldeles trygg i vetskapen om att M väntar och ger mig space. Nu saknas bara ett långt samtal med min vän Jesper och att min Filofax kommer fram. Sätter stor tilltro till min kommande skolgång - can´t tell you enough how much I want it to come true! Skrev provet i lördags, fick hjärnsläpp och hybris, men kanske log någon mot mig och gav mig en skjuts åt rätt håll. Jag vill verkligen!
Min lila Cliff har plötsligt blivit stor; går fot och sover halva dagarna. En inte helt korrekt Grand Danois, men nog så vacker.
And so came Monday...
Städa städa städa upp mitt röriga liv... Jag o M har en överenskommelse, just between the two of us. Men jag tycker mest att han irriterar mig nu. Går omkring, tränger sig på, pratar med mig... Jag tycker inte om det. jag vill bara stoppa huvudet under kudden och vara tyst tyst tyst. Inte prata. Vad nytta gör väl ord? Måste spara dem.Lägga undan dem, låta dem mogna innan jag sår dem i huvudet på någon som kan skörda klarhet. Någon med de rätta verktygen för att öppna den slutna, hårda asken som är jag. Någon professionell. 
It´s just another manic Monday...
Det här med förhållande är fan inte lätt. Framförallt inte gamla sådana. Man blir liksom aldrig av med dem.
De tillhör en; for good and for bad.
Så vad göra? Put them in a goodiebag and never forget your mistakes.
Realitycheck 1
Came home last night. I had a lovely time away. My girls are getting all grown up!
´
But now I´m back in the mess - my so called life. I´m just constantly exhausted, without any particular reason. It´s just getting really tiresome. And silly. I´m surrounded by chaos and it doesnt do the least to help me.
But it´s all just such a struggle. I´m constantly tired - and I hate it!
I keep doing things, but I´m surrounded by a mess and it doesn´t help at all. And I´m to kind. To helpful. To stupid.
To busy being me.
all this ache
Idag är jag trött. Sovit oroligt, tuff dag igår. jag gjorde något som jag aldrig hade kunnat tro om mig själv, jag gick på designersläppet på H&M. Jag och mamma. Jag vände dock i dörren, klarade inte av all hysteri, men mamma skickade ut mig i striden igen (med en mild knuff i ryggen). Lyckades hitta lite saker, men jag kunde inte sluta äcklas av folks agressiva utfall mot kläderna. De slet och drog och packade på sig helt urskiljningslöst.
Därefter var em ganska stressig eftersom jag ville vara klar så jag kunde göra mig i ordning för Premiären på Teatern,.Tyvärr var det inställt så jag o M blev bjudna på JohanP istället. Vi blev servade av n gammal klasskamrat till mig, vilket kunde blivit jättekonstig. Men det blev kalas, hon är så enkel att ha och göra med. Glad och trevlig. En person som jag kanske borde tagit bättre vara på redan under skoltiden... Men sånt vet man aldrig i tid.
Em igår var jobbig.
Det är bara så, jag vet inte... Jag känner att - jag har så mycket att bära. Så många människos problem. Jag är som en svamp. Ser jag att något är fel eller anar att någon är lite nere, då ska jag ordna. ta bort det. Med resutltat av att jag tynger ner mig själv. mer och mer... Jag sjunker ju för guds skull och jag måste komma upp. På riktigt.
it´s a new years resolution...
A non-commuicative boy without pride...
Hur kan man inte ta ansvar för ett förhållande?.. Här sitter jag med kraftigt reducerad spar-buffert... Känns så förnedrande att jag var så dum... No way in hell I´ve kept working as much during school if I knew about the loan!
I doubt that I ever will depend on another person... I´m not even sure that I will believe again.
Regardless, my life is a lot easier when being on my own. It´s just me and Cliff.
Men ; det kunde varit värre. Jag är glad att det tog slut i tid. Även om jag kan erkänna att jag aldrig ville att det skulle ta slut. Bara tanken på att börja om igen, vara ensam, få grepp om mitt jag igen.
Det var verkligen på tiden. Jag har kompromissat för länge. Jag kan inte längre höra mina egna hjärtslag eller se vägen i min blick. Jag tror att jag gått lite vilse i jakten på den eviga tryggheten... Men, som vanligt efter livets käftsmällar, så reser jag mig och packar väskan med nya erfarenheter, kastar ut några gamla och går vidare.
Inget knäcker mig.
Ingen knäcker mig.
Jag måste bara samla energi
time´s up...
har analyserat mina varierande förhållanden till dem av motsatt kön:
jag har en idol, en förebild som jag haft i alla år nu. det är honom jag söker i alla. hans karga sätt, hans inåtvända intellekt. hans utstrålning o karisma. integriteten. någon som klarar sig själv, inte ytterligare en pojke.
but it´s just a dream.
det är jag o cliff nu. we´re on our own now