madisons

Är det för tidigt att börja skandera "SM-guld" efter en vinst? Men det känns ju så bra! Så underbart att äntligen vara tillbaka, tillbaka på jobb i den familj som andas mig jag och jag bara är. Livet leker och solen skiner, allsvenskan är igång igen och kanske, äntligen, kan man få knäppa folk på näsan. Vi förtjänar det. I år så tror jag faktiskt det...
Om inte annat så tror och hoppas jag på en härlig säsong men många bra matcher och vältrimmade lag.

...Jag avskyr att vakna från en dröm jag minns. It rocks my world..
All stillhet och allt lugn jag byggt upp - det bara far iväg och allt som finns kvar är en darrande hög.
Jag förstår inte hur det kunde gå så fel med K. Rättelse; jag förstår inte hur han kunde låta det gå så långt om han inte ville. Jag har milsdjupa sår och vägrar känna tillit. Det värsta är att jag har det bra, Jag har det skitbra, men vissa sorger sitter hårt. K kände mig. Han kände mig och min histori, visste varför jag kan reagera starkt, vilka övertramp jag klarar av och vilka som förvandlar mig till något hysteriskt eller ologiskt. Jag saknar vår vänskap och förtroende. Vi fungerade bra på alla plan utom de viktigaste antar jag.

Men men, tiden går och varje lärdom gör en starkare.
Jag har väl aldrig vikit ner mig, aldrig gråtit. Starkast i stan och envis som fan.
 Jag har min Cliff och även om vi kan slåss stundtals om ledarrollen, så är jag glad för honom. Han är det bästa jag gjort. Han och Bobby.