stormvarning

Jag förstår ingenting. Borde bli bättre på att resonera med mig själv innan jag ger mig huvudstupa in i saker. Som att kanske ta det lugnt med drinkarna när man är lite trött. Nej då - Lilla Fröken går all in, får till sin glädje ett sympatikort att spela ut (som det missbrukats) och kommer hem NÖJD?! Den där suspekta känslan av att kvällen gick så FORT får inte varningsklockorna att ringa. Jag har en teori om att nikotinet binder samman alkoholmolekylerna och det är anledningen till mina minnesfragment. Jag tyckte att jag var en glad skit, jag fick träffa Mini och gå hem med min man. Over All en ganska lyckad kväll då. Bortsett från Frökens underbara kommentarer och lysande uppslag. Ibland borde någon bara be mig vara tyst; provokationerna upphör inte förrän reaktion frambringats. Kan jag skylla på kärleken så gör jag det. Ibland är det bara så väldigt svårt för mig att hålla den här distinkta mannens inbundenhet på avstånd. Jag får ibland lust att skaka om honom eller försöka pressa honom, hota honom till att öppna sig. Hittills har jag låtit bli. Känns inte helt som en bra idé... Jag tror att allt ger sig med tiden. På ett eller annat sätt så löser det sig, det gör det alltid. På ett eller annat sätt. Hoppas bara det blir på ett bra sätt.

it´s gonna be a good day

Underbara onsdag ...
Hade en lite omtumlande dag igår, som väl var blev uträtad. Mycket tack vare en del delikatesser och fina Stina...
 Idag är alltså en superdag.

Jag har, sedan jag började kl 10, hunnit med följande :
irritera "supportrar"
knäppa näsor
ifrågasätta nyårsplanerna
lösa olösliga problem
fått en beundrare
läsa


Banaliteter når mig inte och jag ser fram emot kvällens hundkurs och nattens sällskap.

argsinthet

jag hatar FB. Fan - radera gamla bilder. Det gör ju ont i mig när du rör någon annan.

goofy

Jag tror att jag är Sveriges mesta tönt. Men för varje dag så blir jag gladare och gladare. jag tycker om att vara nykär! Jag tycker om att tycka om och längta efter honom. Det var länge sen jag kände så här starkt, men jag har aldrig velat något så här mycket - inte av rätt orsaker. Det känns bara så himla underbart. Igår kallade han mig för älskling... "Godnatt älskling". Små små saker spelar så stor roll! Varje dag är det som att öppna en ny paket i julkalendern. It´s just getting better... Okej, 3 terminer kvar. Kommer bli ensamt och fullt av längtan. Men det är en så liten del av våra liv!

Jag är ingen dumbom, jag vet vad som spelar roll.
Jag vet vad jag vill.


-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

fan jävla skit! Gör så jävla ont i hjärtat. Min älskade vita, fina, underbara, älskade Bobby. Inga mer tävlingar. Inga mer hopp. Bara mys i hagen. Om det bara vore så väl att han inte har ont igen, så vore jag gladast i världen. Jag älskar mitt bus. Han är mitt allt allt allt. Min klippa. Min trygghet i all skit jag varit genom.

ad infinitum

Big Mama har hjälpt mig röja i garderoben. Fantastiskt vad mycket saker man kan samla på sig! Nu gick vi inte igenom allt, men nästintill. Mina prep-shorts tog jag tillbaka, men annars har jag lytt blint. Kvinnan har ju koll. 
Utöver detta ska mannen hennes sätta samman ett litet fitness-schema åt yours truly...

Jag trivs med min lilla mjuka kropp, men lite toned limbs skulle kanske inte sitta fel. Jag är ju trots allt bara 23...

Over all, en bra dag. Produktiv.


revolutionerande vardagsteorier...

...önskar jag hade några.
Såg Marley & Jag ikväll. Jobbig film. Kanske inte den bästa B-filmen ever, men inte så illa. Tror mest jag blev berörd bara. Kände ett otvunget behov av att lägga mig hos Cliff efteråt och bara andas det jag älskar. Hans mjuka nos o mjuka öron och den konstiga svanstippen. Hans snarkningar och det faktum att han är en odåga. Han är verkligen min min min och jag vill att mina barn ska få uppleva honom. Jag vill att han ska få nosa på ett gosigt babyhuvud och veta att det är en ny minime som kommer att älska honom och fortsätta att berätta om alla hans upptåg när de blir vuxna. Grandistrion.

-----------------------------------------------------------------------------------------------

Läste precis kommentarerna till min senaste krönika. Kan inte låta bli att förundras över folks inskränkthet. Yudligen ska man inte ha en åsikt om man är ordförandens dotter. Vad hände med den egna individen? Är jag mindre värd som supporter för att min far jobbar med klubben? Skulle inte tro det. Jag har under hela uppväxttiden avskärmat mig från både klubben och sporten. När jag till slit valde så följde jag mitt hjärta. Sanning att säga så kan jag säekrligen ha blivit indoktrinerad, men det blir man väl av omgivningen också? Jag vet inte riktigt hur jag ska bemöta kommentarne från en såpass ointressant person, men visst kliar det lite i fingrarna. Har ett givet uppslag för nästa krönika. Tror dock att den skulle kräva en hel del grundarbete och taktik. Måste hitta bra paralleller att ta upp. Jag vill inte provocera, inte mer än vanligt, men jag vill vara FÖRSTÅDD. Vi får väl se hur det slutar.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Fick lite kvalitetstid igår, efter den stora festen i helgen. Det var mysigt. Känns jävligt spännande att träffa någon com man precis börjat lära känna och veta att, helt genuint, man är nöjd. Jag tror mycket väl det kan vara så att jag hittat vad jag söker. Det får väl tiden i sig självt utvisa, men det känns bra. Oväntat bra. Jag vet, de flesta går väl inte in i något med förutsättningen att vara otrogen eller att det bara är för en tid. Men! Men jag har inte känt såhär förut. Ingen jag träffat tidigare har varit som honom. För allt är nytt - och för första gången i mitt lilla liv så har jag blivit eftertraktad av ett antal killar som jag tidigare haft ett gott öga till. Eller fått. Men de lockar inte. Eller jo, de försöker locka, men jag känner inget. Nada. Inte ens en liten tanke att "bara..." Känns underbart bra.

Lite distans har väl ingen dött av?!

insomnia...

...är ett så jävla vackert ord. Motsägelsefullt att ta till kraftuttryck i samband med vackert.

"Sömnlöshet är att tillfälligt eller mer varaktigt inte kunna, eller ha problem med att
sova. Alternativt kan det också vara att sova oroligt och vakna alltför lätt. Inom psykiatrin kallas sömnlöshet för insomni, och det specifika syndrom som utmärks av sömnlöshet och som inte är en direkt följd av något annat hälsoproblem kallas för primär insomni."  (http://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%B6mnl%C3%B6shet)

Jag tror snarare jag lider av förvirring. Som kan ha utmynnat till en lättare form av Insomnia...
Vart är jag på väg? Vad är det jag vill? Nej - vill jag verkligen utsätta mig för det här?

Ja

Hundsnus o saknad

Kanske tid att fokusera på det som sägs; Inte på det som inte sägs. Jag kan ju det här spelet - jag måste väl inte alltid få höra det jag redan vet? Någon gång måste jag ju tro.

Alltid

Alltid är ett bra ord. Väldigt solitt. Meningsfullt. Ett löfte om något mer, något större. Något konkret och evigt. Allltid.
Men alltid är bedrägligt. Vissa saker varar inte. Punkt.


Det finns ett stycke ur W H Auden´s Funeral Blues som jag särskilt tycker om;

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last forever: I was wrong.

(Han var mitt norr, mitt söder, mitt väst och öst,

min arbetsvecka och min söndagströst,

min dag, min afton, mitt tal, min sång;

jag visste inte att kärleken skulle ta slut en gång.)


utmattning

Jag är så slut...
Kan inte förstå hur jag jämt och ständigt hamnar i dessa situationer! Fan att livet kan vara så överrumplande. Jag planerar och planerar, men inget faller sig som jag tänkt. Är det här kärlek, eller vill jag bara ha hittat rätt? Men det känns ju som att... Som inget nånsin gjort förr. Allt bleknar. Livet har rytm. Eller vad fan vet jag.
Seven days I´ll wait. Seven days you´re much too late...

Men det är så svårt att inte få tillbaka, inte få bekräftat i ord att det här kan bli ett vi. Så svårt att inte veta. Jag vill inte veta vad som kommer att ske i framtiden, men det vore skönt att ha en visshet i att kunna veta vad man tror på.
Att hitta det man sökt och at the end of the day, know that it was worth it.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad härligt deprimerande och virrig jag kan vara! Men jag bryr mig inte. No more BS - det är bara så att jag har hittat mannen jag vill gifta mig med. Vad jag vill det ska jag få. Jag har kämpat förut. Different battles - same struggle. Jag ger mig inte i första taget och jag är ett kap. Måhända lite emotionellt vingklippt..- och kanske inte den vackraste som vandrar på denna jord, men totalt unik. Du kan leta världen över, men du finner ingen som mig.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vill inte jobba en söndag morgon. I´ve got a bad feeling about it.  Dessutom! Dessutom är jag in a very fierce mode.