revolutionerande vardagsteorier...
...önskar jag hade några.
Såg Marley & Jag ikväll. Jobbig film. Kanske inte den bästa B-filmen ever, men inte så illa. Tror mest jag blev berörd bara. Kände ett otvunget behov av att lägga mig hos Cliff efteråt och bara andas det jag älskar. Hans mjuka nos o mjuka öron och den konstiga svanstippen. Hans snarkningar och det faktum att han är en odåga. Han är verkligen min min min och jag vill att mina barn ska få uppleva honom. Jag vill att han ska få nosa på ett gosigt babyhuvud och veta att det är en ny minime som kommer att älska honom och fortsätta att berätta om alla hans upptåg när de blir vuxna. Grandistrion.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Läste precis kommentarerna till min senaste krönika. Kan inte låta bli att förundras över folks inskränkthet. Yudligen ska man inte ha en åsikt om man är ordförandens dotter. Vad hände med den egna individen? Är jag mindre värd som supporter för att min far jobbar med klubben? Skulle inte tro det. Jag har under hela uppväxttiden avskärmat mig från både klubben och sporten. När jag till slit valde så följde jag mitt hjärta. Sanning att säga så kan jag säekrligen ha blivit indoktrinerad, men det blir man väl av omgivningen också? Jag vet inte riktigt hur jag ska bemöta kommentarne från en såpass ointressant person, men visst kliar det lite i fingrarna. Har ett givet uppslag för nästa krönika. Tror dock att den skulle kräva en hel del grundarbete och taktik. Måste hitta bra paralleller att ta upp. Jag vill inte provocera, inte mer än vanligt, men jag vill vara FÖRSTÅDD. Vi får väl se hur det slutar.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Fick lite kvalitetstid igår, efter den stora festen i helgen. Det var mysigt. Känns jävligt spännande att träffa någon com man precis börjat lära känna och veta att, helt genuint, man är nöjd. Jag tror mycket väl det kan vara så att jag hittat vad jag söker. Det får väl tiden i sig självt utvisa, men det känns bra. Oväntat bra. Jag vet, de flesta går väl inte in i något med förutsättningen att vara otrogen eller att det bara är för en tid. Men! Men jag har inte känt såhär förut. Ingen jag träffat tidigare har varit som honom. För allt är nytt - och för första gången i mitt lilla liv så har jag blivit eftertraktad av ett antal killar som jag tidigare haft ett gott öga till. Eller fått. Men de lockar inte. Eller jo, de försöker locka, men jag känner inget. Nada. Inte ens en liten tanke att "bara..." Känns underbart bra.
Lite distans har väl ingen dött av?!
Såg Marley & Jag ikväll. Jobbig film. Kanske inte den bästa B-filmen ever, men inte så illa. Tror mest jag blev berörd bara. Kände ett otvunget behov av att lägga mig hos Cliff efteråt och bara andas det jag älskar. Hans mjuka nos o mjuka öron och den konstiga svanstippen. Hans snarkningar och det faktum att han är en odåga. Han är verkligen min min min och jag vill att mina barn ska få uppleva honom. Jag vill att han ska få nosa på ett gosigt babyhuvud och veta att det är en ny minime som kommer att älska honom och fortsätta att berätta om alla hans upptåg när de blir vuxna. Grandistrion.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Läste precis kommentarerna till min senaste krönika. Kan inte låta bli att förundras över folks inskränkthet. Yudligen ska man inte ha en åsikt om man är ordförandens dotter. Vad hände med den egna individen? Är jag mindre värd som supporter för att min far jobbar med klubben? Skulle inte tro det. Jag har under hela uppväxttiden avskärmat mig från både klubben och sporten. När jag till slit valde så följde jag mitt hjärta. Sanning att säga så kan jag säekrligen ha blivit indoktrinerad, men det blir man väl av omgivningen också? Jag vet inte riktigt hur jag ska bemöta kommentarne från en såpass ointressant person, men visst kliar det lite i fingrarna. Har ett givet uppslag för nästa krönika. Tror dock att den skulle kräva en hel del grundarbete och taktik. Måste hitta bra paralleller att ta upp. Jag vill inte provocera, inte mer än vanligt, men jag vill vara FÖRSTÅDD. Vi får väl se hur det slutar.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Fick lite kvalitetstid igår, efter den stora festen i helgen. Det var mysigt. Känns jävligt spännande att träffa någon com man precis börjat lära känna och veta att, helt genuint, man är nöjd. Jag tror mycket väl det kan vara så att jag hittat vad jag söker. Det får väl tiden i sig självt utvisa, men det känns bra. Oväntat bra. Jag vet, de flesta går väl inte in i något med förutsättningen att vara otrogen eller att det bara är för en tid. Men! Men jag har inte känt såhär förut. Ingen jag träffat tidigare har varit som honom. För allt är nytt - och för första gången i mitt lilla liv så har jag blivit eftertraktad av ett antal killar som jag tidigare haft ett gott öga till. Eller fått. Men de lockar inte. Eller jo, de försöker locka, men jag känner inget. Nada. Inte ens en liten tanke att "bara..." Känns underbart bra.
Lite distans har väl ingen dött av?!
Kommentarer
Trackback