madisons -

Storstädning och glada besked

Kanske är det här början på en ny blick på mäklare.
Tänk. Tänk om jag kan få tillbaka pengarna på min lägenhet!? Hade en supertrevlig tjej från Swedbank idag - det var annat upplägg än Våningen... Denna gången tänker jag inte låta mig köras över. Helt sjukt. Om allt går som det ska så kan lägenheten ligga ute redan nästa fredag. Det handlar inte om att jag är så säker på att flytta till Dubai att jag tycker det är värt att bara dra och sälja...
Men jag sitter i en trea med min hund. Det är en drömlägenhet, men någonstans har min dröm bleknat. Jag kommer inte behålla lägenheten för att någon annan ska flytta in med mig. Jag vill inte dela den med någon.
Den är bara min.
Den representerar en del av min livserfarenhet och det vill jag inte släppa på. Det är speciellt för mig. Tänk när jag är 35 och berättar för mina barn att deras mamma bodde i en trea med sin Grandis när hon var 23 och arbetslös.
Jag är så jälva glad att jag har så underbara föräldrar som investerat mitt arv så klokt att jag kunnat leva på minimilöner utan att göra avkall på så mycket komfort. Det är mycket jobb och det är svårt att få det att gå ihop. Vilket det inte gör. Varje månad går jag minus. Men jag lever bra och jag är omringad av folk jag tycker om, även om vissa är på lite större distans... Vem fan vet - en dag kanske jag inte vaknar och vad hade jag då lärt mig av att leva på grannens risrester i en inrökt hyresetta i andrahand i någon avlägsen del av stan?
Jag vet att jag är kolossalt bortskämd med trygghet, men allt är förgängligt. Jag är stolt ändå över att jag är medveten och rak - att jag vet att värdesätta det som är viktigt.
En sak i taget. Nu testar vi det här.
Om inte P kommit in i mitt liv och pratat om att få mig till Dubai, då hade jag nog inte fått upp ögonen för hur mitt liv ser ut. Min boendesituation är en dröm. En tragikomisk sådan.
Tänk bara om jag kunde få ner kostnaderna med 1500kr i månaden och samtidigt ha pengar på banken?!

Idag var jag hos kuratorn igen. Hon är en märklig person. Jag vet fortfarande inte om jag gillar henne, men sedan sist så har jag en grym respekt för henne. Jag har ännu mycket kvar att lära och bli medveten om men det känns som att för varje gång så närmar vi oss kärnan till problemet ännu litet mer. Känner mig alldeles upprymd av allt jag gjort för mig själv på senaste tiden. Saker jag vill och behöver, eller bara vardagslyx. Jag är så van att se till andras behov att allt känns helt euforiskt. Det jag ser mest fram emot är min kommande frisyr.
Jag hoppas att det blir bra. In that case, I´ll be stunning!

Imorgon har vi redovisning och jag är sjukt nervös. Egentligen. Men det är bara att köra. På gott och på ont.
Min klass är för övrigt helt otroligt sammansatt. Vi har de märkliaste konstellationerna och personerna. En är tydligen bror till the famous C Gynning. En annan är kusin till Göteborgskan som gifte sig med ett datorgeni förra sommaren. Jag är T Grips guddotter. Då har vi ändå bara skrapat på ytan. Det är så fascinerande med extroverta människor. Jag tycker inte längre det är lika jobbigt med alla nya människor. Än så länge kna jag knappt några namn, men jag har slutat gå runt och önska att ingen tittade på mig eller märte mig. Så länge jag inte faller in i gamla hjulspår så är jag nöjd.
På tal om hjulspår - min bil. E. Garderob. No more details men jag saknar bakruta. Helt absurd fredag.

Ja - som en cab typ...

I lördags var det fest och yours truly blev så karatefull att hon fick ta en taxi hem relativt tidigt. Det är ganska svart. Kände mig så tragiskt patetisk, men jag skyller på huvudet. Allt som snurrar. Allt som hänt och all stress.

Går i alla fall numera med ring på fingret, eftersom jag anser mig själv vara uppbokad för resten av tiden. P sa igår att jag inte måste hitta 2, utan 3(!), ringar. Morgongåvan as well. it had totally slipped my mind... Men men, det är bara att skrida till arbetet ASAP. Vi har ju trots allt inte mer än ett par år på oss. Dessutom har jag hört att man måste vänta på ett frieri, men det får vi se om jag hinner vänta på...

Som den trogna fantast jag är så har jag givetvis en drömring. Bilden ligger i nattduksbordet. Förövrigt så älskar jag the hearts and arrows cut.
Fats ärligt talat - nu såh'r i snålblåsten så känns n goose-overall som prio ett. Hade varit underbart att ha det när jag går ner till vattnet med Cliff...

Det fina med min lilla blogg är att ingen läser - varpå ingen får veta alla mina hemlisar. Lite midre press då. Om P ade läst så vet jag inte om jag skrivit allt ovan. Det kanske blir fel liksom. Jag förväntar mig inte en ring nu, idag, imorgon. En dag i framtiden. När vi är där. När vi är säkra. Redo. Då hade jag varit världens lyckligaste. Nu kan vi bara njuta av vårt syndiga leverne...

2009-10-13 @ 23:40:05 Permalink omnia vincit amor Kommentarer (0) Trackbacks ()

by the night

Detta har - by far - varit en dag full av missöden och problem.
Verbala monstret moi skickade ett långt och förvirrat mail till P (kan inte fatta att han bara varit borta i 8 dagar!) innan jag tog tag i pappersarbete. Just som jag satt och skrev så havererade skrivaren. Sen hängde sig givetvis datorn... Under tiden blev jag avbruten av telefonsamtal säkert 10 gånger. Som om inte det var nog så krossades rutan på min bagagelucka och bilfirman kopplade bara bort och runt mig i 2h. Jag varminst sagt frustrerad eftersom jag behövde bil på kvällen för att ta mig till jobb. Mamma räddade mig som tur var... På väg hem efter jobb stannade jag vid möllan och handlade bl.a ett 200 g Frukt&Mandel (min favorit och överlevnad var 4:e vecka) och när jag kommer hem upptäcker jag att jag glömt chokladen i den lilla lilla tattiga butiken. Den jävla expediten har inte ens haft vett att säga till! Givetvis har jag fått parkera hundra ljusår hemifrån och jag kunde inte uppmana ork att åka tillbaka. Kan det vara gudarnas sätt att påminna mig om att jag har 4 kg att gå ner på 3 veckor? Frustrerande. Dessutom har mitt geni till hund lyckats öppna sovrumsdörren under min bortavaro och helt sonika lagt sig i min renbäddade säng och slickat på sitt kön ovh allt vad hundar gör. Vet inte, men känns inte helt enligt planerna. På tal om kön - Cliff kom in till mig under tiden i fm när datorn fortfarande fungerade och såg med lätt panik på mig, precis som "HJÄLP". Han tittade på mig, sen tittade han på sin snopp, sen tittade han på mig.
Då har han alltså lyckats få ut snoppen ur det lila skyddande hudsköljet OCH FASTNAT så... Helt absurt.

Nu på kvällen fick jag då sms från en full P som ivrigt bedyrar sin krälek och gör mig alldeles varmrusig av alla framtidsplaner och vackra ord. Mitt i allt talar han om att han fått cred från en "SKITSNYGG POLSKA" för att han inte rört henne. So?! Förväntas jag snickra ihop en medalj eller göra ett diplom?! Jag förstår vad han menar och att han är glad och om det varit jag som gjort rätt så hade jag varit uberstolt och glad. Men - det ger inte mig någonting. Det är en upplevelse helt för honom, den hjälper inte mig. Vad ska jag göra i Malmö?! Han är i Dubai och jobbar med event på uteställen. No Shit Sherlock, där är nog fan tjejer så det räcker och blir över! Det blir liksom bara så konstigt för mig. Här. Jag hör honom och förstår honom. Men det tillhör de där sakerna som man förnekar för sig själv - eller helt enkelt väljer bort medvetenheten om. Liksom att jag inte skulle låta honom tro att det finns nån på denna jord som är så snygg eller sexig som honom. Det handlar om the secret vowes. Ytligheten i att gilla någon annans utseende går fetbort när det kommer till vad som verkligen spelar roll. Det är därför man inte diskuterar det med sin respektive. För att det egentligen inte spelar någon roll. För man skulle välja sin partner tusen gånger om. Jag skulle i alla fall göra det.

Jag är hans hem. Han sa det "Du är mitt hem" och jag tror fan att det är det finaste jag någonsin hört. Det är absolut det mest konkreta. Tydliga. Jag är hans hem. Han är mitt hem. Var vi än är, så är vi hemma. Vi hör ihop.

Denna skäggiga man, som ser rätt igenom mig. Han som är så noga med labels och jag i mina håliga mjukisar.
Vi utgör en funktion. Bildar ett team. Beror av varandra och stärks av varandra.
Det är mer än jag trodde att jag skulle få uppleva på riktigt.

2009-10-10 @ 02:44:17 Permalink omnia vincit amor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Långa Nätter

Biljetten är bokad, väskan snart packad. Det är bara tiden som ska gå. Men den går så långsamt! Vad att göra? Är djupt sysselsat med att utnyttja diverse kontaktnät för att försöka få ihop lite avdankade fotbollsspelare till nån gala P ska eventa. Helt sjukt om jag lyckas! Då ska jag fan ha löneförhöjning. Tror att det är värt minst en kvarts hångel och en ryggmassage.

Har idag kört stenhårt med min nya och nyttiga regim. Jag tror att jag kan gå ner 4 kg på 3 veckor. Krikelin skrattar nog fortfarande åt mig... Vi har haft en mysig kväll med en massa vin. Gjorde vårt bästa för att tömma dunken - men vi är sissies och fick ge upp. Until next time my friend...

Jobbade med grupparbetet idag. Helstressigt eftersom jag fick rodda om mitt schema och skippa jobb idag och ta det igår fast då hann jag inte med det jag skulle... Jag är alltså en dag kort denna veckan. Men det är det värt. Det är en rolig grupp och vårt arbete blir riktigt snyggt. Jag är sjukt imponerad av mina gruppmedlemmar. Jag måste för övrigt damma av mina gamla powerpoint- och excel-skills...

Red imorse. Insåg, återigen, att jag är ägare till världens vackraste ponny. Han är fantastisk!

Så, klockan är 2330 den 8/10.
Det innebär att snart är det 23 dgar till jag åker. I teorin 24 dagar tills jag får träffa P. But who´s counting...

2009-10-08 @ 23:31:55 Permalink omnia vincit amor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Fuck Yeah!

Jag vet att jag är en tönt, men jag är fan glad över det ändå. Det är fett värt att vara tönt om man lever mitt liv - cause i couldn´t care less! Inte nog med att jag är fantastikt verbal(oral) jag har ett abnormt intellekt och en vilja som tusen nålar. Det sticker och svider och gör ont men jag vill för jag LEVER. Som om inte det vore nog har jag begåvats med social charm, sprudlande humor(humör) och en fantastiskt fingertoppskänsla för det viktiga. Som; mina vänner, min familj, mina djur. Kärleken. Min kärlek. Min pojkvän. Jag är så jävla bra att hälften vore nog. En dag kommer mina syskonbarn att läsa det här och ni ska veta (lyssna noga nu) att ni är underbara. Var och en i er egen förpackning. Ni är unika, fantastiska och ljuvliga. Ni är älskade och beskyddade och fria. Jag är så jävla stolt över er och allt ni ännu inte åstadkommit.

Ikväll är det fest, imorgon börjar sorgetiden med allt vad det innebär. En enda lång nedräkning till lille julafton. It´s god damn worth it.

Peace

2009-09-30 @ 16:27:34 Permalink omnia vincit amor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Plus ça change, plus c'est la même chose

the more things change - the more the stay the same.

Jag är en kvinna i förändring. Jag lär mig varje dag, med små små steg. Slutsats? Det här är, trots all cirkus, bättre än någonting jag vågat hoppas på. Dag för dag, steg för steg. Jag vill aldrig att det tar slut.

Jag är så förbannat lycklig

2009-09-07 @ 22:25:06 Permalink omnia vincit amor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hundsnus o saknad

Kanske tid att fokusera på det som sägs; Inte på det som inte sägs. Jag kan ju det här spelet - jag måste väl inte alltid få höra det jag redan vet? Någon gång måste jag ju tro.

2009-08-04 @ 01:14:49 Permalink omnia vincit amor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Matcha mig

Tydligen har unga Fröken under en vakennatt blivit medlem på en dejtingsida - och det enbart för att få göra deras vidunderliga personlighetstest. Gratis. Nedan följer det givna resultatet:

Du är en ÄVENTYRARE/diplomat

Du är en mycket spontan person som alltid gillar att pröva nya saker. Nya och oförutsägbara situationer stör dig inte utan du finner dem bara utmanande och spännande.
Stämmer verkligen detta? Jag trodde att jag hade svårt för förändringar...

Du är ofta fokuserad, har lätt att sätta prioriteter och kan enkelt ha många projekt igång samtidigt. Det gör att du ibland far runt som en virvelvind för att hinna med alla dina olika projekt.
Kreativt kaos. Mitt ledord.

Du har en stark känsla för vad som är sant och verkligt och du gillar att leva här och nu. Men, du har en livlig fantasi som gör att du ibland kan förflytta dig från tid och rum och vara extremt kreativ.
Kreativ rimmar på naiv.

Du har humor och kan skratta gott åt dig själv och du gillar att underhålla andra.
Amen.

Du är en god lyssnare och talare och har mycket medkänsla. Du visar ofta ett genuint intresse för andras behov och känslor och vill hjälpa andra så mycket du kan.
True.

Men, samtidigt är du lättsam. Din avsaknad av fördomar, din öppenhet mot andra och deras åsikter, din förmåga att kompromissa och dina ibland roliga påhitt gör dig populär och till en utmärkt vän.
Avsaknad av fördomar?! Sounds good.

Dina mest utmärkande personlighetstyper

Din mest utmärkande personlighetstyp = Äventyrare
Din näst mest utmärkande personlighetstyp = Diplomat

Äventyrare - 29%	Diplomat - 27%
Beskyddare - 22%	Ledare - 22%

Så här ser din personlighetstyp ut: Vi har alla drag av alla fyra personlighetstyper inom oss, men det är nästan alltid en personlighetstyp som är dominant. Vi kallar det för den mest utmärkande personlighetstypen.

Personlighetstestet identifierar även dina minst utmärkande eller sekundära personlighetstyper. Vissa delar av denna personlighetstyp kommer att visas men inte i lika stor utsträckning som din mest utmärkande personlighetstyp.

Beskyddare, 22%: Vanligtvis väldigt populär. Starka band till hemmet och familjen. Uppträder lugnt och oroar sig sällan. Är ofta konsekventa, lojala och beskyddande.

Vanligtvis populära. Vanligtvis?!

Äventyrare, 29%: Känd för sin energi, starka kreativitet och spontanitet. Söker spänning, gillar risker och njutning. Gillar intellektuella utmaningar, är nyfiken men inte lätt att övertyga eller påverka.
Envis och impulsiv.

Diplomat, 27%: Har förmågan att se helheten och planerar långsiktigt. En intuitiv tänkare som är flexibel, verbal och socialt begåvad. Fantasifull, empatisk och omhändertagande.

Stämmer detta ska jag ödmjukt knäböja för världen.

Ledare, 22%: Djärv, nyskapande och rak. Bra på abstrakt tänkande och kortsiktig planering. Ofta bestämd och ganska tävlingsinriktad. Målmedveten och effektiv.

Tro vad man vill - men vilken underbar ego-boost. Det är den sortens person jag önskar att jag är och uppfattas som. Och nu har ett datorprogram bekräftat det! Nu ska jag lägga mig och bara njuta av den fullkomlighet jag utgör.

Jag är som havet - full av andra människors erfarnheter och färdvägar. Jag slänger mig ut från stranden, men dras likväl tillbaka. Om och om igen. Havet är jag. Jag är havet. Vi är ett med vinden, med livet och allt som berör oss. Allt bär vi. Allt minns vi. Havet och jag.

2009-07-24 @ 00:36:38 Permalink omnia vincit amor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tisdagstankar

Dags för insikt:
Jag tycker inte om att behöva lära känna nya människor. Jag vill umgås av de jag känner,
de som inte försvinner eller sviker - de som är min trygghet.

Hela mitt liv har jag håll mig jämte någon som är beredd att rycka in när allt annat faller. Familjen. Familjen är något upphöljt och smärtsamt återkommande. Det känns som att jag är den enda i min familj med starka band. Ibland gör det sig påmint att jag är sladdbarn. Eller "lite sen" som pappa säger. "Du var planerad. Du var bara lite sen"

Häromdagen fann jag mig stående med en mycket flyktig tanke som i ett slag bringade i klarhet i mitt ogillande för förändringar. Givetvis lämnade den mig lika snabbt, med öppen mun och frågande blick. Men det är svårt att vara jag, i en värld av ständig förändring och kaos så vill jag ha kontroll. Full kontroll. Så att jag kan slappna av, inte behöva lära mig nya spelregler eller ta till mig ny information. Jag har så fullt upp med att redan behandla den befintliga och analysera den för att kunna topprestera. Jag känner mig förorättad över förändringar och det är löjligt.

Men det är jag. Nu. Här.

2009-07-14 @ 16:40:54 Permalink omnia vincit amor Kommentarer (0) Trackbacks ()

citat S:

"idag ska vi ägna oss åt en annan sorts kärlek. en vi förstår."

2009-07-03 @ 08:23:41 Permalink omnia vincit amor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Home at last

Jag o min stora trut... Klarade givetvis inte av o bara hålla käft utan ut kom allt; att jag inte kan vara i ett förhållande nu - inte KAN - för att jag kan inte släppa in. Jag behöver läka lite till, ännu mer.

Kanske tvinga mig själv att sakna K och gråta en skvätt..- fast gråta bör jag göra ändå (åh nej, inte mer! skriker huvudet) av alla möjliga anledningar. Men jag orkar inte nu. Ett steg i taget. Lugnt och försiktigt.
Nu är det bara jag, jag, jag som spelar roll.
Känns overkligt att inte ha någon att ständigt ta hänsyn till, fråga om och följa med. Det är bara jag o Cliff. Cliff som ligger bredvid mig, ~~tar mer plats än sängen är bred~~, men jag kan hålla honom nära då. Andas honom. Mitt lilla bär. En riktig knarkhund - i den meningen att han är ite nerdrogad av alla tabletter. Var kommer denna klåda ifrån? Jag stör honom hela tiden genom att lägga näsan mot den mjukaste delen av hans öra och pussa på.
Nelson ligger nedanför i Cliffs säng och snarkar riktigt mycket. Nils kan sånt - Cliff har lärt honom allt han kan.

Imorgon ska jag rida, på måndag ska jag till ett medium och sen far jag på Sverigeturné. Sen börjar jobb och rutiner. Men framförallt; bäst av allt - efter det så börjar skolan. Just det, jag blev antagen! Känns underbart.
Något glatt som jag håller hårt i. Inte släppa. Inte tappa fokus.

Bara vara jag. Själv i ensamhet. Öppna några dörrar till och hitta rätt.

Jag ska bli glad igen. Så det glittrar i ögonen.

(M klarar sig och det gör det hela enklare. Han kommer kanske tillochmed förstå att jag gör så mot motsatt kön - får dem att vara unika och fantastiska. Omdevetet? Kanske. Men det är de flesta redan. I sig självt, menar jag.
M ska hitta en glad tjej som vill ta alla viktiga steg med honom. Jag kan inte vänta in och han kan inte hoppa fram. Det här är för det bästa. Men vi har haft en intressant tid. ~~Spretig~~. Utan den hade jag inte kunnat vara så här tvärsäker nu på att han blir just fine. Han är a den gamla hederliga sorten; lojal, trofast och seg. Kanske kan vi fortsätta vara vänner. Det hade jag gillat. Men tiden får utvisa det. Som den gör med allting annat.)

2009-06-28 @ 01:04:36 Permalink omnia vincit amor Kommentarer (0) Trackbacks ()

träningsvärk - så jag vet att jag lever

Sitter än en gång i min röra. Borde plocka undan, ska alldeles strax göra det. Jag vill! Fint ska det vara. 2 små hundar ligger och snarkar här och livet känns väldigt rofyllt. Ikväll blir det till att lämna storstan och försöka få lite ordning på F.

Min F. Vad fan hade jag gjort utan henne under alla de där jävliga tiderna? Hon är tamejfan den bästa vännen man kan välsignas med och hon har aldrig läckt en hemlighet. Guldkorn i vardagen... Jag har några sådana, nära, vänner. De är jag. De känner mig, förstår mig, ställer upp för mig. De är sådana vänner som kan skicka ett sms en tisdag natt och tala om att de älskar en. Bara för att de gör det. Det är sådana vänner man aldrig kan vara utan, ´cause they complete you.

Har surfat runt lite nu på förmiddagen, BTW, och kan inte sluta förvånas över hur många lowlifes det finns som tjänar pengar på sina bloggar! Det är väl sin sak om man har något vettigt att säga, eller ett syfte. Men vad bidrar MUF-brudar och sönderblonderade fjortisar med? Äh, jag vet inte... Kanske är jag bara bitter.
Verkar ju som att de lever sådana underbara liv. Det är min högsta dröm att försörja mig på något som ger varken utvecklingsmöjligheter eller någon intellektuell utmaning. Att tjäna pengar på ego-pics och ofullständiga meningar är en superbra lösning på arbetslösheten. Jag menar ändå att jag nog skulle vara mer värd de pengarna, även om jag har inte lika mycket skvaller som jag vill sälja ut - men det hade varit skönt att slippa oroa sig för hyran... Men jag är bara jag.

Enda bloggen jag verkligen gillar är Gynnings.
Hon är ytlig och naiv, men med en underbar underton av insikt. Hon har koll på vad hon snackar om och där finns ett djup i allt hon säger.Den bruden har fan stenkoll.
Det finns så mycket tråkiga svenskar som lever efter lagom-principen. Varför vägra sig att njuta? Jag har gett bort alla mina bijouterier och använder bara äkta smycken. Varför låsa in allt? Om nu någon valt att spendera pengar på mig, för att ge mig något vackert, då borde jag väl (rent logiskt) visa min glädje genom att bära gåvan?!

Just det, Gynning; jag känner inte henne, har knappt läst hennes bok. Men jag gillar hennes utstrålning och hon hade lätt fått låna min stuga anyday. Mitt allra heligaste. ~~Sådant intryck har hon gjort.~~

Utsikten vid Hamnen

2009-05-29 @ 13:02:41 Permalink omnia vincit amor Kommentarer (0) Trackbacks ()

sweet dreams

Life throws some shitty surprises at you. ~~disgreases~~, rejections and unpleasant news.

I am a slacker. The new house is perfect, but it´s still a big mess. It just drives me potty.

I´m supposed to be (if not yet, but rather soon) in charge of an efficient and respected Au-Pair Agency.
I´ve got the bloody good jobs. The fine families and the contacts.

It is just such a shame. I´ve got a wonderful life. Nearly perfect. A wonderful childhood. Some bad time in the midteens, but apart from that - I am so lucky, and so priviliged. All i wish for is a good education and a decent job.
And lots of time with those whom I love.

2008-07-22 @ 22:25:57 Permalink omnia vincit amor Kommentarer (0) Trackbacks ()

regn regn regn...

...detta eviga väder tråkar ut mig!

det är ju sommar.
jag trodde sommar var något internationellt, en allmän vetskap - spridd över alla världens kontinenter...

men icke sa nicke i en morotshatt av gummi som hans mamma sytt - här öser det ner.
dag efter dag efter dag. enda uppehållet den senaste månaden var i helgen. när jag hade flytt landet. kom istället till ett sverige, som hade tidernas översvämningar i min stad.

det bekom dock inte mig, som spenderade mesta (hela) delen med K i stockholm och i skärgården. detta är alltså den viktiga delen, för det var där det hände. där jag hade mitt moment.

i en snurra någonstans i närheten av sandhamn betraktade jag min man och insikten slog ut som en solfjäder i mitt bröst - det här är Han jag drömt om, längtat efter och väntat på. den här utsikten är sinnsbilden av kärlek för mig. ett par dagars skäggsstubb, gul regnrock och regnvåta kinder gör vackert ännu mera bildskönt och det grundläggande, urbana, i min kärlek till denna människa så konkret och absolut evigt.

2007-07-09 @ 22:59:42 Permalink omnia vincit amor Kommentarer (2) Trackbacks ()