by the night
Detta har - by far - varit en dag full av missöden och problem.
Verbala monstret moi skickade ett långt och förvirrat mail till P (kan inte fatta att han bara varit borta i 8 dagar!) innan jag tog tag i pappersarbete. Just som jag satt och skrev så havererade skrivaren. Sen hängde sig givetvis datorn... Under tiden blev jag avbruten av telefonsamtal säkert 10 gånger. Som om inte det var nog så krossades rutan på min bagagelucka och bilfirman kopplade bara bort och runt mig i 2h. Jag varminst sagt frustrerad eftersom jag behövde bil på kvällen för att ta mig till jobb. Mamma räddade mig som tur var... På väg hem efter jobb stannade jag vid möllan och handlade bl.a ett 200 g Frukt&Mandel (min favorit och överlevnad var 4:e vecka) och när jag kommer hem upptäcker jag att jag glömt chokladen i den lilla lilla tattiga butiken. Den jävla expediten har inte ens haft vett att säga till! Givetvis har jag fått parkera hundra ljusår hemifrån och jag kunde inte uppmana ork att åka tillbaka. Kan det vara gudarnas sätt att påminna mig om att jag har 4 kg att gå ner på 3 veckor? Frustrerande. Dessutom har mitt geni till hund lyckats öppna sovrumsdörren under min bortavaro och helt sonika lagt sig i min renbäddade säng och slickat på sitt kön ovh allt vad hundar gör. Vet inte, men känns inte helt enligt planerna. På tal om kön - Cliff kom in till mig under tiden i fm när datorn fortfarande fungerade och såg med lätt panik på mig, precis som "HJÄLP". Han tittade på mig, sen tittade han på sin snopp, sen tittade han på mig.
Då har han alltså lyckats få ut snoppen ur det lila skyddande hudsköljet OCH FASTNAT så... Helt absurt.
Nu på kvällen fick jag då sms från en full P som ivrigt bedyrar sin krälek och gör mig alldeles varmrusig av alla framtidsplaner och vackra ord. Mitt i allt talar han om att han fått cred från en "SKITSNYGG POLSKA" för att han inte rört henne. So?! Förväntas jag snickra ihop en medalj eller göra ett diplom?! Jag förstår vad han menar och att han är glad och om det varit jag som gjort rätt så hade jag varit uberstolt och glad. Men - det ger inte mig någonting. Det är en upplevelse helt för honom, den hjälper inte mig. Vad ska jag göra i Malmö?! Han är i Dubai och jobbar med event på uteställen. No Shit Sherlock, där är nog fan tjejer så det räcker och blir över! Det blir liksom bara så konstigt för mig. Här. Jag hör honom och förstår honom. Men det tillhör de där sakerna som man förnekar för sig själv - eller helt enkelt väljer bort medvetenheten om. Liksom att jag inte skulle låta honom tro att det finns nån på denna jord som är så snygg eller sexig som honom. Det handlar om the secret vowes. Ytligheten i att gilla någon annans utseende går fetbort när det kommer till vad som verkligen spelar roll. Det är därför man inte diskuterar det med sin respektive. För att det egentligen inte spelar någon roll. För man skulle välja sin partner tusen gånger om. Jag skulle i alla fall göra det.
Jag är hans hem. Han sa det "Du är mitt hem" och jag tror fan att det är det finaste jag någonsin hört. Det är absolut det mest konkreta. Tydliga. Jag är hans hem. Han är mitt hem. Var vi än är, så är vi hemma. Vi hör ihop.
Denna skäggiga man, som ser rätt igenom mig. Han som är så noga med labels och jag i mina håliga mjukisar.
Vi utgör en funktion. Bildar ett team. Beror av varandra och stärks av varandra.
Det är mer än jag trodde att jag skulle få uppleva på riktigt.