Kattvakt
K och jag passar två underbart vackra Burma-katter.
Idag har jag bara behövt hämta den ena 3 gånger, från följande ställen:
a) under gardinen i vardagsrummet
b) under min vinterkappa i garderoben i hallen
c) under sängen. Längst in
Vårt hem i all ära, men jag önskar mig en W-in closet. O en stor korg till min vovve to be... För förr eller senare så kommer min C***f hem och då måste han ha en fin sovplats. Min knipsade man.
Vad vill jag egentligen. Bara säga att jag finns.
Jag ångrar ingenting
munsår
Just idag är jag glad att min karriär inom det militära är över. Risken finns nämligen att om jag visat mig bland andra idag så hade jag satts i ett bergrum direkt tlls jag ruttnade bort.
Jag ser ut som om ett helt kärnkraftverk exploderat i ansiktet på mig, med inriktning på min läpp. Det är skit, för jag det gör ont. Jag menar, riktigt ont. Det liksom spänner i hela ansiktet. Inte helt uppmuntrande.
Framförallt så lider vi av pussbrist - både jag och K. Läkaren säger : nej nej nej.
Det är, mest synd om mig - i hela världen.
Ibland gör det så ont att jag tror jag ska försvinna i tomma intet av all smärta