madisons

Tystnad. Så tyst.

Malmö är en underbar stad. Det kan blåsa så man tror att man aldrig ska bli varm igen, sen plötsligt blir det stilla. Som nu. Jag kunde höra varje steg, prasslet från varje löv som Cliff nosade på. Det är en sällsam upplevelse. Att det kan vara lika tyst och mystiskt här som en kväll i fjällen. Det enda som saknas är snön.

Det är skönt att ha ett tyst huvud för en liten stund.

Nu är det mest praktiska tankar som snurrar. Ska möblerna med eller inte? Måste jag köpa böcker till skolan? När ska jag ringa csn? Hur ska vi ordna boende?

Stackars P måste vara helt slut på mig. Tusen tankar och vi kan inte ens prata som normala människor. Vi är utlämnade till teknikens fantastiska värld och även om det i sig är en mycket bra lösning, så saknar jag honom. Jag vill ha honom, vara med honom.

Han är allt jag vill ha i mitt liv. Den jag kan bygga en familj med, uppleva världen med och åldras med.
P kan föra sig, tala ordentligt och använda rätt bestick. Han är intelligent och glädjerik och jag skulle aldrig ha några betänkligheter vad gäller att introducera honom i nya sammanhang. Han är allt jag vill ha och någon jag kan få luta mig emot. Någon som låter mig vara precis den jag är och jag är absolutely terrified att vakna ur den här drömmen. Jag vill vara hans i all framtid. Det är underbart hur starkt man kan känna för en person.