Folk o fä...
...Vilka jävla idioter det finns i världen. Vem fan tror han att han är, spydig o vag - utan det minsta tyngd i sina formlösa kommentarer. En streber, en pascha, en ingenting. Säga vad man vill om mig och mina tusen småfel; jag är i alla fall ingen lögn. Du får vad du ser och vad jag väljer att ge. No more. No less.
Glöm aldrig att du bara passerar förbi i mitt liv. Du är en natts bekräftelse, ett resultat av mänsklighet.
Jag önskar så att alla vore mer, men jag behöver ingen alls. Jag har allt.
Glöm aldrig att du bara passerar förbi i mitt liv. Du är en natts bekräftelse, ett resultat av mänsklighet.
Jag önskar så att alla vore mer, men jag behöver ingen alls. Jag har allt.
Home at last
Jag o min stora trut... Klarade givetvis inte av o bara hålla käft utan ut kom allt; att jag inte kan vara i ett förhållande nu - inte KAN - för att jag kan inte släppa in. Jag behöver läka lite till, ännu mer.
Kanske tvinga mig själv att sakna K och gråta en skvätt..- fast gråta bör jag göra ändå (åh nej, inte mer! skriker huvudet) av alla möjliga anledningar. Men jag orkar inte nu. Ett steg i taget. Lugnt och försiktigt.
Nu är det bara jag, jag, jag som spelar roll.
Känns overkligt att inte ha någon att ständigt ta hänsyn till, fråga om och följa med. Det är bara jag o Cliff. Cliff som ligger bredvid mig,tar mer plats än sängen är bred, men jag kan hålla honom nära då. Andas honom. Mitt lilla bär. En riktig knarkhund - i den meningen att han är ite nerdrogad av alla tabletter. Var kommer denna klåda ifrån? Jag stör honom hela tiden genom att lägga näsan mot den mjukaste delen av hans öra och pussa på.
Nelson ligger nedanför i Cliffs säng och snarkar riktigt mycket. Nils kan sånt - Cliff har lärt honom allt han kan.
Imorgon ska jag rida, på måndag ska jag till ett medium och sen far jag på Sverigeturné. Sen börjar jobb och rutiner. Men framförallt; bäst av allt - efter det så börjar skolan. Just det, jag blev antagen! Känns underbart.
Något glatt som jag håller hårt i. Inte släppa. Inte tappa fokus.
Bara vara jag. Själv i ensamhet. Öppna några dörrar till och hitta rätt.
Jag ska bli glad igen. Så det glittrar i ögonen.
(M klarar sig och det gör det hela enklare. Han kommer kanske tillochmed förstå att jag gör så mot motsatt kön - får dem att vara unika och fantastiska. Omdevetet? Kanske. Men det är de flesta redan. I sig självt, menar jag.
M ska hitta en glad tjej som vill ta alla viktiga steg med honom. Jag kan inte vänta in och han kan inte hoppa fram. Det här är för det bästa. Men vi har haft en intressant tid.Spretig. Utan den hade jag inte kunnat vara så här tvärsäker nu på att han blir just fine. Han är a den gamla hederliga sorten; lojal, trofast och seg. Kanske kan vi fortsätta vara vänner. Det hade jag gillat. Men tiden får utvisa det. Som den gör med allting annat.)
Kanske tvinga mig själv att sakna K och gråta en skvätt..- fast gråta bör jag göra ändå (åh nej, inte mer! skriker huvudet) av alla möjliga anledningar. Men jag orkar inte nu. Ett steg i taget. Lugnt och försiktigt.
Nu är det bara jag, jag, jag som spelar roll.
Känns overkligt att inte ha någon att ständigt ta hänsyn till, fråga om och följa med. Det är bara jag o Cliff. Cliff som ligger bredvid mig,
Nelson ligger nedanför i Cliffs säng och snarkar riktigt mycket. Nils kan sånt - Cliff har lärt honom allt han kan.
Imorgon ska jag rida, på måndag ska jag till ett medium och sen far jag på Sverigeturné. Sen börjar jobb och rutiner. Men framförallt; bäst av allt - efter det så börjar skolan. Just det, jag blev antagen! Känns underbart.
Något glatt som jag håller hårt i. Inte släppa. Inte tappa fokus.
Bara vara jag. Själv i ensamhet. Öppna några dörrar till och hitta rätt.
Jag ska bli glad igen. Så det glittrar i ögonen.
(M klarar sig och det gör det hela enklare. Han kommer kanske tillochmed förstå att jag gör så mot motsatt kön - får dem att vara unika och fantastiska. Omdevetet? Kanske. Men det är de flesta redan. I sig självt, menar jag.
M ska hitta en glad tjej som vill ta alla viktiga steg med honom. Jag kan inte vänta in och han kan inte hoppa fram. Det här är för det bästa. Men vi har haft en intressant tid.
Recreation
Day 1
Hur fick jag n[nsin f;r mig att man kan avveckla ett f;rh[llande? Jag vet inte ritkigt om jag blandat ihop oss med n[gon bolagsst;mma, men nu i efterhand k'nns det faktiskt ganska absurt.
So; what to do when you (in the middle of all this) is on holiday with all your family? I'm not really sure... But hopefully it will be sorted and hopefully in the best of ways... It just feels so damn strange and awkward.
Hur fick jag n[nsin f;r mig att man kan avveckla ett f;rh[llande? Jag vet inte ritkigt om jag blandat ihop oss med n[gon bolagsst;mma, men nu i efterhand k'nns det faktiskt ganska absurt.
So; what to do when you (in the middle of all this) is on holiday with all your family? I'm not really sure... But hopefully it will be sorted and hopefully in the best of ways... It just feels so damn strange and awkward.
Midsommarafton...
Ännu en röd dag lider mot sitt slut och jag är så trött trots att det varit lugnt alla maktkamper i mitt huvud för tankarna irrar o far och jag missade mitt introduktionsmöte hos kuratorn för jag trodde fel om tiden så typiskt mig alltihopa nu är så rörigt och för varje dag så blir det en dag längre i detta mellanting men jag behöver min frihet och all hjälp för allting är så svårt när det kommer till relationer inte bara i allmänhet utan total komplett och helt och hållet men nu handlar det inte bara om mig jag hatar att dra in familjen denna flicka hon ska vandra från den ena till den andra känns det som och det är inget bra men jag är inte stabil i mig själv och hurfan ska då någonting kunna fungera normalt. Jag bara undrar.
The time has come to let loose
tasty secrets in the dark...
...which I see no reason to share with anyone ells. Cliff har krupit upp på sin pall som är 50*50 cm och snarkar lite lätt. Jag sitter med en halvtom flaska rött och njuter av slutet på min kväll.
Mitt i all min skit har jag fått ett glatt besked; jag är antagen. Inte intagen (syster yster) eller anhållen (mamma) - utan alldeles ljuvligt underbart fantastiskt skönt antagen. Jag ligger i antagen-högen hos en administratör som inte bryr sig ett skit om mitt namn eller annat! Det sista J.S sa till mig i telefonen var - "Vi ses till hösten". Jag har nog aldrig känt så här för att gå tillbaka till skolan efter sommaren...
Att jag fick fira med E o Krikelin ( Something old, Something New...) Det är som att knyta samman säcken. På alla sätt! Jag känner bara en sån enorm lättnad och tacksamhet över hur saker och ting utvecklat sig. Hur det än ser ut till hösten, så är jag i alla fall litet närmre mitt mål och min dröm. Det händer verkligen!
Mitt i all min skit har jag fått ett glatt besked; jag är antagen. Inte intagen (syster yster) eller anhållen (mamma) - utan alldeles ljuvligt underbart fantastiskt skönt antagen. Jag ligger i antagen-högen hos en administratör som inte bryr sig ett skit om mitt namn eller annat! Det sista J.S sa till mig i telefonen var - "Vi ses till hösten". Jag har nog aldrig känt så här för att gå tillbaka till skolan efter sommaren...
Att jag fick fira med E o Krikelin ( Something old, Something New...) Det är som att knyta samman säcken. På alla sätt! Jag känner bara en sån enorm lättnad och tacksamhet över hur saker och ting utvecklat sig. Hur det än ser ut till hösten, så är jag i alla fall litet närmre mitt mål och min dröm. Det händer verkligen!
Men ligg ner då!
Allt är inte så bra som jag vill tro. Jag tappar humöret - a certain sign.
Stackars Cliff, men givetvis är han extra störig när jag är lika ur led som tiden.
Saker som man blir glad av
*vänner
*vin
*vovvar
*vacker hy
Stackars Cliff, men givetvis är han extra störig när jag är lika ur led som tiden.
Saker som man blir glad av
*vänner
*vin
*vovvar
*vacker hy
Knäckt till slut
Min rygg är inte vad den borde vara sen det stora fallet för 4 år sen. Det ger gärna huvudvärk och idag fick jag en akuttid hos kotknackaren. Inte lika bra som syster yster, but good enough. Känner mig som en ny människa, med proportionerliga ben och inte längre sluttande gångstil...
På lördag morgon, tidigt tidigt, åker vi. Ska bli så skönt. Allt är skönt, bra och på rätt håll!
Min business fortgår och jag är glad. Har tid för mig själv och känner mig alldeles trygg i vetskapen om att M väntar och ger mig space. Nu saknas bara ett långt samtal med min vän Jesper och att min Filofax kommer fram. Sätter stor tilltro till min kommande skolgång - can´t tell you enough how much I want it to come true! Skrev provet i lördags, fick hjärnsläpp och hybris, men kanske log någon mot mig och gav mig en skjuts åt rätt håll. Jag vill verkligen!
Min lila Cliff har plötsligt blivit stor; går fot och sover halva dagarna. En inte helt korrekt Grand Danois, men nog så vacker.
På lördag morgon, tidigt tidigt, åker vi. Ska bli så skönt. Allt är skönt, bra och på rätt håll!
Min business fortgår och jag är glad. Har tid för mig själv och känner mig alldeles trygg i vetskapen om att M väntar och ger mig space. Nu saknas bara ett långt samtal med min vän Jesper och att min Filofax kommer fram. Sätter stor tilltro till min kommande skolgång - can´t tell you enough how much I want it to come true! Skrev provet i lördags, fick hjärnsläpp och hybris, men kanske log någon mot mig och gav mig en skjuts åt rätt håll. Jag vill verkligen!
Min lila Cliff har plötsligt blivit stor; går fot och sover halva dagarna. En inte helt korrekt Grand Danois, men nog så vacker.
generation fett...
...why bother? Ständigt denna hets, denna jakt på perfektion. En definition som inte ens varierar individuellt...
Hur kan det vara så att så många olika människor har samma ideal, målbild, när vi är så olika?! Det är en helt galen industri - and it´s a never ending story.
Jag vill inte bry mig. Jag vill inte att den jag lever med bedömer mig utifrån andras utseende. Jag vill att mina framtida barn ska känna sig fina, varje dag och aldrig vara berörda.
Men just nu, här och nu -så vill jag att mina syskonbarn alltid ska känna sig som de guldkorn de är.
De ska aldrig jämföra sig med andra eller tvivla på sig själva. De är underbara, vackra och alldeles unika.
Jag har en nära vän som pga sin sjukdom och medicinering gått upp nästan sin dubbla storlek. Gudarna ska veta att hon är vacker. Alltid. En dag kommer hon ha gått ner till mindre storlek igen och då kommer det kännas ovant. Människan är ett vanedjur. Flockdjur. Djur.
Hur kan det vara så att så många olika människor har samma ideal, målbild, när vi är så olika?! Det är en helt galen industri - and it´s a never ending story.
Jag vill inte bry mig. Jag vill inte att den jag lever med bedömer mig utifrån andras utseende. Jag vill att mina framtida barn ska känna sig fina, varje dag och aldrig vara berörda.
Men just nu, här och nu -så vill jag att mina syskonbarn alltid ska känna sig som de guldkorn de är.
De ska aldrig jämföra sig med andra eller tvivla på sig själva. De är underbara, vackra och alldeles unika.
Jag har en nära vän som pga sin sjukdom och medicinering gått upp nästan sin dubbla storlek. Gudarna ska veta att hon är vacker. Alltid. En dag kommer hon ha gått ner till mindre storlek igen och då kommer det kännas ovant. Människan är ett vanedjur. Flockdjur. Djur.
And so came Monday...
Städa städa städa upp mitt röriga liv... Jag o M har en överenskommelse, just between the two of us. Men jag tycker mest att han irriterar mig nu. Går omkring, tränger sig på, pratar med mig... Jag tycker inte om det. jag vill bara stoppa huvudet under kudden och vara tyst tyst tyst. Inte prata. Vad nytta gör väl ord? Måste spara dem.Lägga undan dem, låta dem mogna innan jag sår dem i huvudet på någon som kan skörda klarhet. Någon med de rätta verktygen för att öppna den slutna, hårda asken som är jag. Någon professionell. 
Thank God for friends
Now I just need to get rid of this insanity... Out of my head. Bring peace to my life. Let med be completed. Let me be me.
It´s just another manic Monday...
Hundra grader varmt och ingen luft. Jag o Cliff var ute efter frukost och vi höll på att svettas ihjäl. Nu är vi inne igen och vägrar envist att svepas med av solhysterin. Aldrig att jag skulle lägga mig halvnaken på första bästa gräsplätt. Är inte helt förtjust i att behöva ducka för en massa gäss heller... Haft en märklig helg - bad signs all over.
Det här med förhållande är fan inte lätt. Framförallt inte gamla sådana. Man blir liksom aldrig av med dem.
De tillhör en; for good and for bad.
Så vad göra? Put them in a goodiebag and never forget your mistakes.
Det här med förhållande är fan inte lätt. Framförallt inte gamla sådana. Man blir liksom aldrig av med dem.
De tillhör en; for good and for bad.
Så vad göra? Put them in a goodiebag and never forget your mistakes.