El Clasico - och allt jag tänker på är Lussebullar

Jag sitter med min lilla lilla TV på i  andra änden av vardagsrummet och försöker skrapa ihop tillräckligt med mod för att börja plugga till morgondagens tenta. Jag kan ju utan tvivel påstå att det finns tusen saker jag hellre velat göra. Däribland rensa vasken... Antar att det handlar om att jag VILL ha alla (tillräckligt med) rätt och få mina betyg. Det har varit litet utav ett aber på senaste tiden att få ihop saker och ting och det hade varit skönt att avrunda med lite poäng i botten åtminstone.
Men jag vet inte.
Igår kväll var jag hos C på glöggeri. Sjukt mysigt. O massa lussebullar. Jag åt 3 (5) st. Har tänkt på dem hela dagen... Vi har dessutom börjat planera för vår mycket gemensamma 24-årsfest. Eller blir det 48-årsfest?
Sov 4h inatt. Skjutsade hit och dit (nej, jag har inte blivit bättre på att säga nej).
Hamnade i Lund där vi knarkade och söp oss fulla, innan allt urartade till en enorm gyttjebrottning i regnet där folk slet varandra i håret och grät och skrattade om vartannat... Eller inte.
Vi youtubade "Jeff Vader" och sen såg vi "Ouch" med Pablo Francisco. Lite mindre dramatik.
Sen sov jag i en röd IKEA-soffa som var cirka 80 cm för kort.
Upp imorse och ut till mamma och pappa. Hämta Cliff, ut med Bobby, tömköra Chappe. Lilleman går så fint! Han tycker verkligen om att få jobba. Vi testade allihopa, pappa fick stilpoäng för höga knän i travet. Jag och mamma skrattade hysteriskt. Vilket ekipage! Tänka sig min papps komma travandes bakom en Shetlandsponny... Underbart! Sen rymde givetvis hästjäveln för mig. Men det var odramatiskt och snart var han inne i hagen - som sig bör om man är en liten ponny!

Men hallå!?

Snälla någon - förklara för mig varför man vill låna kläder där man tränar? Jag vill inte ens låna badrock när jag är på spa eller ta på mig hotelltofflor om de inte kommer med ett handskrivet intyg från högsta hönset att de är handsydda och handpackade av nunnor i Tibet. Så varför ta på sig något som ma inte vet hur många som har svettats i?! Det skulle vara som att bädda i gästrummet med lakan man haft sex i.
Skrämmande.

Session and conclusion

Jag utstrålar sorg. Jag är en sorgsen person som byter ämne när det blir ohanterbart. Jag är en mamma-diplomatisk person som inte kan vara otrevlig. Jag står till hands för alla andra, men blir så JÄVLA ledsen när ingen bryr sig om mina behov. Som jag fick förklarat för mig idag, så blir jag behandlad som en mamma. En person som man bara kan köra över. EN person som alltid ställer upp, alltid finns tillhands och som tar ansvar för allt runtom. Inte så konstigt att det är jag som styr upp och håller ihopa kontakter I´ve had enough. Jag ska ta mig ur det här, på ett eller annat sätt. Jag ska komma i kontakt och erkänna även mina irrationella känslor.

tired

Concerns about a life. That's what I would round up my part-time-present life as. I want to run and hide and I know the perfect getaway where no-one would find me and I'd die alone. But that's just miserable. I'm on a lovely diet and I think I've gained about half a ton since I started yesterday. Life just doesn't go my way at the moment. I feel like a stick in a hippos skin. I'm just not ment or used to be - fat. Bad day bad mood bad temper. Bad weather and oh so stressed.

And then there was food

Jag har förätit mig, hela helgen. Mat i alla dess former och i bannlysta mängder har florerat i mitt hem. Nyttig mat, förvisso,men även en och annan juldrink har slunkit ner. Nätverkade lite under lördagskvällen. Jag börjar bli mer och mer som min man, fast lite mera påflugen och in-their-fces. Anyhow. Det är så jag jobbar. Min vän från galan har jobbat, jobbat, jobbat och inte alls haft tid med mig.
På tisdag har jag möte med skolan för att kunna knyta ihop säcken på ett någorlunda vettigt vis. Imorgon åker Sanna, tyvärr. Det har varit helt underbart att ha henne här. Få tankarna på annat. Cliff har också uppskattat det. Långpromenader och utflykter är mumma för en liten vovve. Han har numera en given plats i sängen. Jag vet att det kanske är fel men när jag åker... Rent egoistiskt vill jag ha honom nära. Det är den enda biten jag inte kan acceptera med min flytt. Att han kanske inte kan åka med.
Hakuna Matata.

request for peace

Jag vill känna inspiration! Jag vill vara intelligent, kvick, het som magma. Jag vill stråla, skina, klara allt.
Jag älskar att åka till London för lunch med Philippe och att dansa på borden en måndag. jag vill bara vara mig själv, utan gränser och absolutely insane. Stundtals känner jag mig så låst, fast och jag är rädd.
Jag är ung. P är ung. Vad fan? Vad gör vi om det inte funkar?!
Allt vin och samtalen igår gjorde mig rädd. Jag vill klara det här. Jag vill inte tänka på andra saker.
Jag vill leva monogamt med en man jag älskar och dyrkar och kan se som min framtida livspartner. Jag är där nu. Inget annat spelar roll.

It should have been me

Varför är kommunikation så nedrans svårt?! Det kan väl inte sitta så långt inne att faktiskt kläcka ur sig vad man tycker eller tänker - INNAN det blir en monsterstor sak av det hela?! 
Jag skulle varit i Qatar nu. Jag skulle ha varit på min egen hemmaplan och omgärdad av det jag vet och känner till, den världen jag kan. 
Det måste vara så bekvämt att alltid vända på allting - då behöver man aldrig ta emot kritik. Varför ska jag ha mer än vanligt med dåligt samvete för att jag vill klargöra mina känslor. Det är så enkelt när man aldrig tar hänsyn. Jag är en hård och offensiv person, jag gör mina egna vägar - bygger nya världsdelar om det behövs. Jag behöver inga whatnots eller lowlifes i mitt liv. Så varför ska han ta så jäkla illa upp för allting?! Varför är det jag som ska buga och bocka och avvakta. Hell no. Ain´t gonna happen. Det här är livet, face it.

fotbollsgalan

Tusen saker börjar lagga sig nu och då händer det - det som inte får hända... Magont. Givetvis!
Bara mig det händer. Ingen är förvånad.

Allt havererade i förmiddags och jag var så himla - arg. Datorn gav upp, så jag gick och köpte en ny på Kullander & Kullander (loving it). So far so good. Sen brakade helvetet löst, när jag skulle ordna med internet. Resultat?
4 samtal till comhem och numera varken internet eller hemtelefoni.
Jag ville att de skulle skicka en bestämd man med klara skills inom teknik; men icke.
Till råga på allt upptäckte jag - då jag höll på att dö av hunger - att under någon av visningarna så har spekulanterna dragit sönder fästet på en låda i köket. En sådan som bara är där för prydnad.

Firade far igår och sedan på kvällen så hade vi The Big Talk. Jag dribblade bort mig själv i ren panik - men det var bra ändå. Inga tårar, inga skrik. Fantastiskt!

Idag fick vi desto bättre besked vad gäller pitty-patty-pets. Ingen karantän! Vilket innebär att om vi bara hittar boende så kommer Cliff bli en berest pupp-pupp.


pa en piedestal

Empty. I'm so damn empty. Thoughts, this constant fluid of thoughts.
I woke up this morning from a nightmare and it just keeps nagging me. There's just a lot to consider and I hate the fact that there is such a distance. I need to reconnect with my feelings or just get some decent sleep. Yesterday was such an emotional trip. I wasn't to happy about the outcome from the meeting and then there was the cockup with mum and dad. My poor mother-in-law had to face the consequences.

I'm a bit concerned that I've said to much. I don't need pity. I just need a grown-up's true opinion and support.
I just... My thoughts the past days has been a real mess. I just need to meet P again.
I just want to touch him, look into his eyes and be fullfilled with love.
And then we'll have to talk and sort things out. This is all mad.
Fingers crossed!

Peace


Less lovable

Idag är det en sadan dag dar inget nar mig. No mercy. Ice cold. Jag måste hålla ihop mig själv för andras skull. Livet är inte bara jag.


gratis är gott

Tycker det är märkligt - hemma dricker jag aldrig kaffe, men på jobb går automaten på högvarv.
Varför? Maste vara någon form av ticks.


någon att älska

Tystnad. Så tyst.

Malmö är en underbar stad. Det kan blåsa så man tror att man aldrig ska bli varm igen, sen plötsligt blir det stilla. Som nu. Jag kunde höra varje steg, prasslet från varje löv som Cliff nosade på. Det är en sällsam upplevelse. Att det kan vara lika tyst och mystiskt här som en kväll i fjällen. Det enda som saknas är snön.

Det är skönt att ha ett tyst huvud för en liten stund.

Nu är det mest praktiska tankar som snurrar. Ska möblerna med eller inte? Måste jag köpa böcker till skolan? När ska jag ringa csn? Hur ska vi ordna boende?

Stackars P måste vara helt slut på mig. Tusen tankar och vi kan inte ens prata som normala människor. Vi är utlämnade till teknikens fantastiska värld och även om det i sig är en mycket bra lösning, så saknar jag honom. Jag vill ha honom, vara med honom.

Han är allt jag vill ha i mitt liv. Den jag kan bygga en familj med, uppleva världen med och åldras med.
P kan föra sig, tala ordentligt och använda rätt bestick. Han är intelligent och glädjerik och jag skulle aldrig ha några betänkligheter vad gäller att introducera honom i nya sammanhang. Han är allt jag vill ha och någon jag kan få luta mig emot. Någon som låter mig vara precis den jag är och jag är absolutely terrified att vakna ur den här drömmen. Jag vill vara hans i all framtid. Det är underbart hur starkt man kan känna för en person. 

Photo of the BlackBerry Curve 8300 smartphone

 

 


emotional explosions

Nu ar det helt galet i mitt huvud. Jag känner fullkomlig stress för jag är långt från min comfortzone.

Längtar tills  jag är med P i Dubai. Nu är det bara 12 dagar kvar. Jag saknar honom sa det är alldeles knäckande. Jag tänker inte lämna rummet första dagen. Jag ska bara njuta av honom. Titta på honom.
Pussa hans panna och smeka hans kind.

Somna med honom nära. Vakna med honom nära.

Sen har vi en hel del att titta på och undersöka och prata om.
I´m excited!


what happens in denmark stays in denmark

 

Helt galet! Johan kom till skaneland pa en dagsvisit o vi for over bron.
Öl o skitsnack o en avbokad tungpiercing. En helkvalll med andra ord...
Lag sen vaken in pa smatimmarna o pratade med P. Jag alskar att ha BB!
Det ger en helt ny dimension I var kontakt. Skrev pa papper hos maklaren ida,
efter att ha halsat pa parents in law.
De hade kopt ett underbart vackert armbad till mig nar de var ivag.
Jag blev sa stalld nar jag sag vad det var. Men jag alskar det. Ska alltid ha det pa mig. Det ar perfekt.
Utsokt o stilrent. Jag blev valdigt rord! P pratar mer och mer om att jag ska flytta nu, igar.
Vem vet vad som hander... Helt plotsligt ar min resa inte langre en nojestripp utan vi har en hel del att undersoka. Jag vet inte, men life is for living. Jag vill vara med honom.


wineliners

E har gjort en hemsk sak mot mig - hon har rensat sin garderob. Med följden att nu även JAG måste rensa min. Igen. Sist blev det tre fulla säckar. Nu har jag skaffat på mig säkert det dubbla...

FÖ känner jag mig oresonligt irriterad. Eller inte helt oresonligt. Det är småsaker som samlas på lager och just nu är allting rörigt. P är ingen expert på att höra av sig dagligen - vilket jag vill eftersom det gör mina dagar lite kortare - och så alla diskussioner nu om jag ska flytta. Det känns lite förvirrande att jag inte får flytta hem. Eller nej, det känns surt. Det känns riktigt taskigt att jag inte kan få känna att jag kan luta mig mot mina föräldrar och att de kan stötta mig denna gången. Det känns viktigt. Jag är klar med den här lägenheten. Det den en gång representerade är inte längre aktuellt. Jag har tagit över den bit för bit och gjort den till min - helt och hållet. Jag behöver ingen trea. Jag betalar hellre för att pendla mellan skolan och mappa, än att punga ut för hyran här varje månad. Jag vill komma ner i kostnader. Om jag kan få igen pengarna för min lägenhet - vilket jag konstant fått höra är omöjligt - ja då vill jag ju i alla fall försöka!