madisons

Åh detta kaos dessa ständiga känslokast och stormar och lugn och ledsamhet och glädje och alla all alkohol så man känner att man inte jag vet inte vet inte vad jag känner känner ingenting känner allt vill så himla gärna att allt blir bra och fint och underbart men det är det är så svårt ibland men ändå lätt jag förstår inte varför P måste var så så så hänsynslös bara håll om mig jag stannar jag kämpar vi kämpar allt är långsiktigt I´ve put my heart out there igen och igen och igen och det pulserar det slår för honom men jag får inte pressa inte prata inte vara jag bara vara tyst kan jag kan visste inte att jag kunde med alla missförstånd hur kan det bli så och jag blir så upprörd klart jag har pojkvän isn´t it obvious vad blev fel varför blev det så men klart att fulla människor har kanske mindre uppfattningsförmåga och jag borde inte bry mig men it breaks my heart för snart nog så står jag där vinkar adjö adieu till ett plan och sen börjar det allt kan vi orkar vi kan han kan jag lita på honom på mig
JA jag litar på mig for the first time så är det bergfast att jag kan inte vill inte funktionera på ensam hand inte finna någon annan för ingen annan kan fylla mitt liv min tid mina tankar göra mig lika galen eller lika glad som när du när han när DU höll mitt ansikte i dina händer höll och älskade och tyckte om och jag var lycklig och allt annat försvann det är du och jag and life throws some shit at us men så är det bit ihop bryt ihop lös det jobba inte runt problemet lös det det löser sig för vi hara varandra du och jag är ett vi du är du och jag är jag och vi får kämpa och jobba och kompromissa och älska men det gör inget för så är det jag är levande igen och jag vill jag måste har inget val förutom att lita visa tillit och bara ta en dag i taget hur man nu gör det det vet inte jag men jag måste får inte storma fram

det här kommer bli bra


-------------------------------------------------------------------------

Jag känner mig som om jag blivit helt dränerad på både mig själv och energi.
Jag älskar regn och tycker höstrusk är ljuvligt, men just nu gör det inget för mig. Jag är kall och förvirrad. Fryser, på alla sätt. Hur ska man veta..- hur ska man kunna..- hur löser jag det här? Det är bara så totalt uppochner och samtidigt kavlugnt. Mycket intressant tillstånd. Kommer jag att bli som min mor? Blir vi en yngre variant av mina älskade föräldrar; med en hustru som alltid stått bakom. Med en man som kräver total framgång, som brinner för sitt arbete men missar sina äldsta barns alla viktiga små steg. Kommer vi bli lika dysfuntionella och få barn som är totalt labila och okontrollerbara. Jag är som en kakafoni av känslor, eller som ett svart hål. Vad är skillnaden. Egentligen?
Är det här min framtid? Ett liv i delat ensamhet. Förvånansvärt avslappnande, men samtidigt så svårt. Hur löser man upp knutar man inte ser när han inte vågar släppa in. Mig.
Vi är alla speciella och konstiga. Måste man välja att göra det till del av sin identitet. Sitt varumärke. Sitt skydd. Allt tar tid och tid är en bristvara. Han pratar om en framtid i Dubai. Han pratar och jag nickar säger ja ja ja - jag följer dig. Givetvis. Överallt. Men till vilket pris? Jag är ingen nickedocka, jag är inte dum. Jag behöver utmaningar, ansvar, äventyr, trygghet och lugn. Men lita på honom? Lita? Jag kämpar för att vara öppen, jag berättar något jag fortfarande förnekar. Något som äcklar mig och förnedrar mig och får mig att känna mig så jävla värdelös. Han. Han som jag litar på vänder sig om och somnar. Jag är sviken. Besviken. Sårad och så liten på jorden. Ensam och frusen och rädd för att kasta mig ut igen. Jag vet inte. Kan jag? Jag som redan så väldigt ogärna tillämpar tllit gentemot andra människor... Jag... Det bara. Jag vet inte. Det känns så jävla fel att jag blir alldeles tom. Jag avskyr att vara tom. Känner jag inte så lever jag inte. Jag vill sparkas, jag vill slåss. Jag vill slå hårt tills det krasar. Skrika. Bara få ut det så det aldrig kommer igen. Aldrig mer. Aldrig mer. Aldrig. Mer. Aldrig.

"Skriv hans namn på en lapp"
Vad hjälper en lapp? Vad nytta gör en papersbit med ett namn på? Det handlar inte längre bara om mig. Beslutet är taget, saken utredd. Avslutad och lagd i ett arkiv. Det handlar inte bara om mig. Det hjälper inte längre. Vad är ett namn på en lapp? Glöm och göm och tänk inte mer. Bara. Låt det försvinna.