madisons

Nu är det decibeltävling mellan Cliff och Bror. Än så änge leder Bror. Cliff har rullat ihop sig i spelsoffan och ser allmänt sliten ut. Jag har världens mesta ont i magen och undrar så sakteliga om vad det egentligen beror på? Öl, gluten eller laktos? Säkert en skön kombination som gör att komponenterna slår på stora trumman ihop. Jag vill mest bara ligga i fosterställning, men är rädd att jag kommer att fastna så. Lika bra att bara bita ihop.

Ikväll vart det tjejmiddag i stora proportinoner. Det var 3-rätters och lekar. Jag tror att jag och min kamrat egentligen vann, även om vi hade vissa bekymmer med de sk "reglerna". Vi var dock snabba på att lägga in veto mot det mesta...





I övrigt så är mina nattliga filosofier mestadels fokuserade på vad som är rätt när? Jag känner att det finns en del saker som hänt de senaste dagarna som jag verkligen vill diskutera med P. Då menar jag inte bara det faktum att min högra hands knogar varit med om en nära-döden-upplevelse, utan lite andra saker som handlar en del om tillit och logistik. Två i andra sammanhang kanske inte helt sammanhängande ämnen... Men när är det okej att känna att jag vill ha lite mer än ett sms/dag? Jag kan ana ett visst behov inom mig som hade mått bra av att fyllas på med berättelser om hans vardag. Istället för att bara veta att det är den ena festen efter den andra... Jag menar - varför komplicera? Keep it simple. Straight! Men jag är inte at the edge än. Orkar inte hamna där heller. Det är det inte värt och så länge kan jag inte knipa käft. Men kanske att jag kan stilla mig i alla fall en dag till. Känns bara lite halvdumt det här. Som om jag sitter med en hemlighet eller något. Men, snart får jag hem en liten BB och då kan kommunikationen kanske flyta lättare. BTW - mina fingrar ser ut som om de fastnat någonstans och bara massakrerats. De svullnar dessutom upp mer och mer för varje timme.

Nu ska jag ta och kurera mig, låta bli att röka, samla ihop min hund och lägga mig i en alldeles för liten säng.

Humöret böjar bli bättre, men jag är ändå så jävla ledsen över hur barn kan bete sig mot andra. Någonstans är det fel och gudnåde det svin som rör min Gudson igen. Eller något annat av mina guldkorn. No mercy. No fucking mercy, för om ingen har talat om skillnaden mellan rätt och fel - då är det nog på tiden.


------------------------------------------------------------------------

Så, nu har jaga lltså sovit ett par timmar. I en 90-säng, anpassad för små människor. Inte för en vuxen kvinna och en grandis... Frukosten är avklarad och jag inser att jag helt plötsligt sitter här och letar ny bostad. Igen. Jag älskar min nuvarande lägenhet, men jag trivs inte. Jag betalde ett jävla överpris och det gnager på mig varje dag. Man kan väl även lätt konstatera att läget förändrats något och med tanke på alla utgifter jag har så känner jag viss panik. Pengarna rinner som sand och jag har två års skola kvar...