madisons

Efter rådigt övervägande valde jag alternativ nummer två. Jag hoppas de håller med mig, men jag tyckte att det vore rätt oschysst att oroa dem när de inget kan göra och är på väg till ett jobb som kräver koncentration och engagemang. 

Nu är jag inte hemma och har ingen kamera, men jag vart rätt sugen på att ta lite sköna bilder på mina fynd och förändringar - som jag så gärna kallar dem. 

Efter att ha lämnat B och P på Kastrup idag så åkte jag hem med Cliff, gick in i lägenheten och kände en helt oresonlig önskan av att stöka ner. Bara ta fram massa saker, låta de vara och sova... 

Det började inte så bra. Jag råkade rutinstäda lite, men sen tog jag mig i kragen och vände upp och ner på en av mina väskor. Det kändes bra. Så då gick jag in i sovrummet för att vältra mig i självömkan, men det kändes inte tillräckligt. Istället gick jag in i gästrummet, la mig på den nybäddade sängen under en flisis och lyssnade på Joni på hög volym samtidigt som jag läste en tragikomisk bok. Efter ett tag beslöt jag mig för att nu var det dags för steg 2 - total självömkan. Jag intog föreskriven fosterställning och hade precis dåsat till när E har fräckheten att ringa och vilja bjuda mig på fika?! Bara för att hon saknat mig?! Vilken människa alltså... 

Jag försökte undvika det in i det längsta, men fick slutligen erkänna mig besegrad. Ett tu tre stod hon där i min  hall - som en enda stor omtanke och en riktig kärlekskaramell. Jag fick släppt lösa en två-tre tårar innan vi drack lite kaffe (som min mage protesterade kraftigt emot). Hur det än var fann jag mig plötsligt i bilen, på väg till skopunkten. Innan jag visste ordet av hade jag ordnat både en del av hennes födelsepresent och lite skor till mig. Plötsligt kändes livet lite lättare. 

Men det vänder snart - I´m sure. Kvällen kan nog bli lång. Ett tag grodde den absurda tanken att åka till E´s jobb efter barnvakteriet och bli absolutely waisted. Men det kommer nog bara bli på bekostnad av min heder, så jag har faktiskt skrotat den tanken. Men jag tröstar mig själv med att det var inovativt, om än inte särskilt kreativt.