madisons

Lyssnar på La Bataille (Mozart) på högsta volym och njuter av regnet som vräker ner. När det är sånt här väder så älskar jag att lyssna på tidlös musik och gå runt och småpilla. Det finns något extra tillfredsställande i att få saker gjorda inomhus när man inte vill vistas utomhus.

Vid lunch gick vi en runda, hela Grandistrion. Killarna busade som galna och det var härligt att se. Nelson tog sig ett dopp i den sörjiga dammen och jag sprang efter och drog tag i honom. Det lilla bäret trampade bara runt i det slemmiga vattnet, men kom upp med ett plopp. Nu vet vi att han kan simma i alla fall! 
Kanske att han löst det själv, men jag avskyr de där dammarna. Minns när  Cliff gick igenom isen på juldagen.
Jag trodde att han aldrig skulle komma upp. Jag har nod aldrig reagerat så instinktivt förut. Jag var livrädd att isen inte skulle hålla för mig heller, men jag kröp och fick tag i hans halsband. Som väl var hade han fått upp framtassarna ovanför isen. Makalös hund. Helt oskadd och totalt obekymrad. Jag själv var en mycket liten människa.
Nu ligger han i sängen och tittar ut på regnet. Mitt bär...

Han är så fin!