madisons

Jag ska snart åka iväg och min I-pod släppte precis ut alla låtar i evigheten. Jag vet inte om jag kan lösa det, men jag har fått en teknisk idé. Kan fungera.

Idag är jag trött. Sovit oroligt, tuff dag igår. jag gjorde något som jag aldrig hade kunnat tro om mig själv, jag gick på designersläppet på H&M. Jag och mamma. Jag vände dock i dörren, klarade inte av all hysteri, men mamma skickade ut mig i striden igen (med en mild knuff i ryggen). Lyckades hitta lite saker, men jag kunde inte sluta äcklas av folks agressiva utfall mot kläderna. De slet och drog och packade på sig helt urskiljningslöst. Flera storlekar i likadana kläder.
Därefter var em ganska stressig eftersom jag ville vara klar så jag kunde göra mig i ordning för Premiären på Teatern,.Tyvärr var det inställt så jag o M blev bjudna på JohanP istället. Vi blev servade av n gammal klasskamrat till mig, vilket kunde blivit jättekonstig. Men det blev kalas, hon är så enkel att ha och göra med. Glad och trevlig. En person som jag kanske borde tagit bättre vara på redan under skoltiden... Men sånt vet man aldrig i tid.

Em igår var jobbig. jag ville inte alls med M. Ibland känns han så liten och då känner jag mig som en tant. Jag längtar förtvivlat efter barn, men jag är rädd att det inte hjälper. Finns säkert någon undersökning som visar att deprimerade människor (som är desperata efter balans och lycka ) känner ett behov av att skaffa barn. That´s me, anyway.

Det är bara så, jag vet inte... Jag känner att - jag har så mycket att bära. Så många människos problem. Jag är som en svamp. Ser jag att något är fel eller anar att någon är lite nere, då ska jag ordna. ta bort det. Med resutltat av att jag tynger ner mig själv. mer och mer... Jag sjunker ju för guds skull och jag måste komma upp. På riktigt.