Tisdagstankar
Dags för insikt:
Jag tycker inte om att behöva lära känna nya människor. Jag vill umgås av de jag känner,
de som inte försvinner eller sviker - de som är min trygghet.
Hela mitt liv har jag håll mig jämte någon som är beredd att rycka in när allt annat faller. Familjen. Familjen är något upphöljt och smärtsamt återkommande. Det känns som att jag är den enda i min familj med starka band. Ibland gör det sig påmint att jag är sladdbarn. Eller "lite sen" som pappa säger. "Du var planerad. Du var bara lite sen"
Häromdagen fann jag mig stående med en mycket flyktig tanke som i ett slag bringade i klarhet i mitt ogillande för förändringar. Givetvis lämnade den mig lika snabbt, med öppen mun och frågande blick. Men det är svårt att vara jag, i en värld av ständig förändring och kaos så vill jag ha kontroll. Full kontroll. Så att jag kan slappna av, inte behöva lära mig nya spelregler eller ta till mig ny information. Jag har så fullt upp med att redan behandla den befintliga och analysera den för att kunna topprestera. Jag känner mig förorättad över förändringar och det är löjligt.
Men det är jag. Nu. Här.