madisons

Jag o Emma har haft en helkväll på balkongen - med massa vin o öl o sång.
Mina stackars grannar borde betala oss, för det är fantastiskt vad vackert det var.

I måndags kom jag hem efter min lilla roadtrip. Direkt iväg till Davidshall för en trevlig lunch och sedan jobb på det. Jag o A gck lite vilse på matchen och hamnade i spelargången. Vi fann oss snabbt i situationen och frågade helt enkelt efter en kosk. Det var ju faktiskt därför vi hamnade där från första början... Trodde vi hittade Madsens trappa, men vi hade helt enkelt bara vandrat på villovägar. Det är sånt som händer mig.

Nu är det målarkurs med mamma o morbror som gäller, sedan blir det förhoppningsvis en tur till stugan med Krikelin. Det hade varit riktigt mysig - tennispacket till trots.

Men trippen såg ut som följer (effektiv körtid):
Måndag - Göteborg (3h)
Tisdag - Falun (6,5h)
Fredag - Västerås (2h)
Fredag - Södertälje (1,5h)
Söndag - My Peace (5,5h)
Måndag - Malmö (1,5h)

Milen vill jag nte ens skriva. Vansinnig färd att genomföra ensam! Aldrig igen.

Reflektion kolon: Vad händer egentligen när jag träffar intressanta människor? Den blyga flickan förvandlas till ett extrovert monster. Jag vill inte, men jag får panik. Sen är det givetvis lite beroende på vem det är - men jag önskar att jag kunde känna mig lite mer avslappnad inombords. Bara chilla. Njuta. Det är det enda jag vill egentligen. Njuta.