sedan blev det tisdag...
Nelson o Cliff håller tempot uppe; konstant...
De har packat upp leksakslådan 36 gånger idag och jag somnade av utmattning... Vaknade på soffan framför Red Dragon av att 2 hundar snarkade i kapp. Ganska mysigt...
Vart iväg o kollade brottning igår. Jag är imponerad över mig själv!
Jag går verkligen in för alla flickvänssysslorna. Stenhårt. Borde egentligen få någon sorts medalj. I alla fall en brosch att ha på bluskragen (hello again dear 50´s)
Men det var en mycket intressant upplevelse... Svettigt utan guds like. Cliff tyckte det var spännande ända tills rutan in i träningssalen immade igen och han inte hittade sin polare längre...
När han började gny efter my loverboy så tyckte jag att det var läge att bryta...
Åker till my peace på torsdag kväll. Längtar efter att få sitta på piren, läsa en bok och gå långa runda i reservatet. Kanske åka in en runda till Torekov... Ladda lite batterier och överväga alternativen. För vart tar man vägen om man inte vet varthän man ska vända sig? Jag vet att valet av utbildning inte behöver vara graverande eller livsavgörande men jag vill inte lägga ner mer tid på ingenting...
Jag vill bara veta att jag är på väg någonstans, känna att mitt (vårt) liv kan ta fart och att jag kan bärja planera igen. Planera för framtiden. Den längre fram. Den med de livsomvälvande besluten; barn, båt, resor och gemensamt hem.
Åtminstone känna att jag faktiskt utför något betydelsefullt. Inte bara passar hundar och städar...