madisons

...I can´t believe that my little pussycat, suddenly has grown up. She´s no longer a small baba. In fact she´s a big girl. First day in school. It´s just a bit sad not being able to be there. I miss them so. Bird and puss. My baby girls... I don´t know how many times I´ve sung "Fredrik Åkare och Cecilia Lind" to them. Always twice, and if I missed a single note or word, they´d be wide awake and we´d had to start all over again. Time flies and it just reminds of how fragile everything is. Fragile and solid. Life goes on, no matter what. Life is for living.

Life is for living.
Live your life.


-----------------------------------------------------------------

Ibland är allt så suspekt. Hade en intressant session med min kurator igår. Jag visste inte att man skulle känna sig helt tillplattad när man gick därifrån?! Precis som att jag inte har problem. nähä - tack så mycket. "Det bidde inga byxor. Det bidde ingenting" (refererar till den gamla sagan om gubben som gick till skräddaren för att få sig en ny kostym... Whatever.) OM jag nu inte har problem - varför får jag inte saker och ting att stämma?! OM jag inte har problem med att säga NEJ, så skulle jag väl inte sitta här mitt i smeten med tusen saker att göra och ack så lite tid. OM jag inte hade problem så hade jag väl inte hetsbeställt det ena med det tredje med det fjärde från olika internet-sidor. Jag VET att jag har problem. Jag VET att jag behöver hjälp. Någon måste kunna ge mig rätt verktyg för att få ordning och balans på saker och ting.

Pratade med Banana igår - God Bless her - och som vanligt sa hon "Jag tror du behöver vara själv ett tag". Givetvis. Givetvis behöver jag det. Ett förhållande kräver. Kräver kräver kväver kväver. Men life is rough sometimes. Det är lite upp till P att visa att vi kan. För jag kan. Jag vill. Jag väntar. Jag är ett spånfån som bara väntar och längtar och försöker lita. Vad annat kan jag göra? Om jag inte litar, då är det in the bin already.
Jag får lita; och hoppas att han litar på mig. Litar och väntar.

Helt ärligt förstår jag inte varför jag kastar mig ut i denna dödsföraktande situation, men ibland så... Jag vet inte. One life. One chance. Jag planerar inte att bli gammal och bitter.

Men varför miss Madison, ska du göra så här? Är det värt det? Är det inte destruktivt?
Jag vet inte. Jag är kär. Jag känner och jag vill. Det kan vara värt det, det kan vara mitt bästa beslut. Time will tell. Destruktivt då? Må så vara, and if it is - it´ll break my heart.