madisons

Sitter med min älskade Cliff i knät... Ja, så gott det nu går med en stor hund... Har äntligen lite egentid och tänker göra mitt bästa för att njuta av det... Jag känner att all tid bara snurrar runt mig. Jag står i mitten och ser alla minuter passera ur mitt liv och jag har inte gjort något av dem... Jag är bara arg hela tiden. Arg, stressad och otålig.

Känner ibland att jag bara vill att någon tar över mig, älskar mig så att min hjärna stänger av. Ger mig en nystart.
 Ingen kan beskriva hur jag menar, bättre än den eminenta Jonas Gardell :

Jag önskar att någon i publiken någon gång efter föreställningen skulle bryta sig in till mig i min loge-
hålla om mig, trösta mig , förlåta mig, knulla mig och viska att jag duger."

(Ur "Författaren själv", Wiken 1993)

Allt är kaos men gudarna ska veta att jag lever ett bra liv. Föräldrar som mina kan göra vem som helst religiös.
De har gett mig en fantastisk uppväxt. Jag är en trygg och logisk människa som fått se många vackra platser och mött  många fantastiska och vänliga människor.
 Så i ärlighetens namn, min bitterhet är väl ganska ytlig och labil, men den är skön att luta sig mot ibland.
Ibland behöver även jag få vara negativ. Det är inte alltid lätt att bära världens tyngder på mina späda axlar...